Gruvbolag gick i konkurs – staten tvingades betala för saneringen
Blaikengruvan läckte stora mängder zink • Notan: 427 miljoner
・Uppdaterad:
När Sverige vill öppna fler gruvor för att säkra tillgången till viktiga metaller står Blaikengruvan i Västerbotten som ett varnande exempel. Efter två konkurser får staten stå för saneringen, som väntas kosta minst 427 miljoner kronor fram till 2035.
– Tragiken i Blaiken är att man har orsakat ett stort ingrepp i naturen till nästan ingen nytta, säger journalisten och författaren Arne Müller.
När brytningen av zink, guld och bly inleddes i Blaiken utanför Sorsele 2006 var förhoppningarna stora. Gruvan sågs som en möjlighet till jobb och tillväxt i regionen.
Men redan efter drygt ett år gick bolaget bakom verksamheten i konkurs.
Enligt Arne Müller, som bevakat den svenska gruvindustrin i fyra decennier, byggde projektet på felaktiga antaganden från början.
– Det var en rad problem. Dels hade man gjort ganska stora missbedömningar av både produktionsprocessen och halterna. Det fanns för lite metall i backen för att det skulle kunna bli lönsamt, säger han.
Miljöskadorna blev större än väntat
Ett nytt företag tog över verksamheten efter den första konkursen, men brytningen kom aldrig igång igen. När även det bolaget försvann fanns ingen ansvarig kvar att kräva på pengar för återställning och miljöskador.
När myndigheterna senare undersökte området upptäcktes betydligt större utsläpp än vad som angetts i miljötillståndet.
– Företaget hade sagt att man skulle släppa ut högst 500 kilo zink per år. Men våren efter den första konkursen visade länsstyrelsens kontroller att det läckte ut omkring 200 kilo per dygn från gruvområdet, säger Arne Müller.
Slutspurten på saneringen
I dag närmar sig saneringsarbetet sitt slut. En omfattande täckning av gråbergstipparna genomförs för att minska risken för fortsatt spridning av metaller till omgivande vattendrag. Enligt Sveriges geologiska undersökning, SGU, återstår dock flera års vattenrening.
– Den här entreprenaden som pågår nu är den sista stora entreprenaden. Men vattenrening kommer att behövas i flera år även efter det här. Att det har varit en gruva kommer alltid att synas i landskapet, men miljöeffekterna ska vi ta hand om, säger Tobias Berglin, projektledare på SGU.
Blaikengruvans tillstånd prövades enligt äldre miljölagstiftning. Sedan dess har reglerna skärpts och dagens gruvbolag måste i högre grad avsätta pengar för framtida efterbehandling redan innan brytningen startar.
Fallet Blaiken har blivit ett återkommande exempel i debatten om vem som ska bära kostnaderna när gruvprojekt misslyckas.
”Naturen är reparerad”
Med en slutnota på 427 miljoner kronor är Blaiken den dyraste statligt finansierade saneringen av en konkursad gruva i modern svensk historia.
Trots de omfattande skadorna beskriver SGU återställningen som framgångsrik och menar att människor som bor i området inte behöver känna oro.
– Nej, det behöver man inte. Vi har tagit prover och fortsätter med det kontinuerligt för att visa på det, säger Tobias Berglin.
På frågan om naturen, trots att den inte kan återställas helt, ändå kan betraktas som reparerad svarar han:
– Ja, det skulle jag säga.