Martin Ponsiluoma tog OS-guld i jaktstart, damerna silver i stafett och herrarna ett stafettbrons. Men fler medaljer än så blev det inte i OS för det som är ett av världens bästa skidskyttelandslag.
I lopp efter lopp var det tydligt att svenskarna hade det tufft med materialet i italienska Antholz i februari. Inte minst i jämförelse med Frankrike, som fått till en pangträff.
I början gick de svenska skidskyttarna i cirklar runt ämnet.
Stjärnorna är inte vana att kritisera skidorna, tränaren Johannes Lukas tyckte att det var en för ”enkel analys” att skylla långsamma åktider på materialet.
Den sista helgen var det dock aldrig något snack. Herrstjärnan Sebastian Samuelsson grät av frustration efter den avslutande masstarten och kallade skidorna för ”de sämsta jag någonsin haft”. Anna Magnusson var på väg mot medalj i damernas masstart, men hade inte en chans på slutvarvet.
Den regerande världsmästaren Elvira Öberg fick individuellt lämna OS med en sjätteplats som bäst.
Ett par veckor senare avslutade stjärnan dock världscupsäsongen med fyra individuella pallplatser varav en seger – och visade att formen fanns.
– OS är blandade känslor, säger Elvira Öberg nu.
– Jag är super-, superstolt över stafettsilvret och min sträcka där (fullt skytte). Sen är det klart jag hade velat ha en individuell medalj också, men jag slutar fyra i totala världscupen och skjuter bättre än jag någonsin gjort nästan – så det finns verkligen mycket att ta med sig.
Vi möts på hennes hemmaplan i Östersund under årets försäsong.
Kan du känna att det är surt att de där framgångarna inte kom en månad tidigare, i OS?
– Såklart, men samtidigt går det liksom inte att jämföra förhållandena i Kontiolax och Oslo (världscupen) – med Antholz (OS). Och man får bara vara glad att det är VM i Otepää (Estland) nästa år, säger Öberg och skrattar.
Hur har ni pratat om materialet ni hade under OS?
Elvira Öberg går rakt på sak:
– Vi har haft utvärderingar på den fronten, med Johannes men även med Grip (skidskytteförbundets generalsekreterare Rikard) och vallarna. Vi har fått säga vad vi tycker men också fått höra hur de ser på saken. Jag tycker ändå att vi har haft en bra dialog kring det och jag tror att det kommer bli bra framåt.
Samtalen har till största del skett individuellt mellan åkare och ledare, inte i helgrupp, fortsätter 27-åringen.
Man är inte van att höra er kritisera skidorna. Var det infekterat efteråt?
– Jag kan absolut känna att ”nej, vi hade inte materialet som krävdes för medalj”. Tyvärr, säger Elvira Öberg.
– Det är ju så klart jättetråkigt, för jag vet ju att vallarna lägger ner sin själ i jobbet och mer kan man ju någonstans inte begära. Så jag tycker inte att det känns infekterat men det är mer att man behöver utvärdera helt enkelt; vad var det som hände och vad kan vi göra för att göra det bättre nästa gång? Det är det som är viktigt för mig.
OS-ettan Martin Ponsiluoma säger att materialet som helhet var bra under den gångna säsongen, ”men OS – det var inte bra”:
– Sen hade jag tur att det var otroligt bra just på jaktstarten, då var det lite varmare och lite bättre väder än det var övriga dagar. Så det var väl egentligen en stor räddning.
Han fortsätter:
– Men i övrigt var det väl så där. Och man kan väl säga att Frankrike lyckades otroligt bra i stället.
Sverige är ett landslag med stora resurser och vallare som förberett sig för OS i flera år.
– Det är ju väldigt svårt att säga vad som går fel, säger Martin Ponsiluoma.
– Man vet att vallarna lägger ner ett otroligt hårt jobb, det är inte så att jag skyller på dem – utan vi är ett lag. Det är bara synd att vi inte fick till det.
Fakta.Skidskyttelandslagets OS-medaljer 2026
Guld: Martin Ponsiluoma, jaktstart. Silver: Damstafettlaget (Linn Gestblom, Anna Magnusson, Elvira Öberg, Hanna Öberg). Brons: Herrstafettlaget (Viktor Brandt, Jesper Nelin, Martin Ponsiluoma, Sebastian Samuelsson).
Fakta.Höjdpunkter skidskyttesäsongen 2026–27
• 26–29 november: Världscuppremiär i Kontiolax, Finland. • 2–3 januari: Nyårstävlingar i Pokljuka, Slovenien, när världscupen får en ny kalender. • 10–21 februari: VM i Otepää, Estland. • 11–14 mars: Hemmatävlingar i världscupen i Östersund, Sverige. • 18–21 mars: Världscupavslutning i Holmenkollen (Oslo), Norge.