Läkare är sällan kända för sin ödmjukhet, vilket gör sig påmint redan i inledningen på Elham Rostamis sommarprat. Berättelsen om hockeyspelaren som slår huvudet i isen efter en tuff tackling och med risk för livshotande hjärnskador hamnar på hennes operationsbord är tillräckligt maxad som den är utan att Rostami hade behövt slänga in temat till ”Mission: impossible” för att förstärka fördomen om en yrkeskår med grava superhjältekomplex.
Men man gillar Rostami och hennes inspirerande och folkbildande berättelse om resan från förtrycket i Iran till en strålande karriär som forskare och neurokirurg med fokus på traumatiska hjärnskador. Hjärnan innehåller, får jag lära mig, en miljon miljarder synapser och att i dessa tider av AI-tyranni belysa dess fantastiska kapacitet till att tänka, skapa och läka är väl värt ett ”Sommar”.
Hockeyspelaren blev förresten helt återställd, vilket nästan gör mig benägen att förlåta att Elham Rostami går full Nietzsche på oss och spelar ”Also sprach Zarathustra” för att fira sina och vetenskapens triumfer.