Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Folk verkar aldrig tröttna på att hävda att det finns hopp för döende språk. Ett nyligt exempel är när konkurrentblaskan DN rapporterar om det australiensiska dyirbal att det visserligen bara har ”ett fåtal talare”, men att ”satsningar görs för att få en ny generation att lära sig språket”.
Att ”satsningar görs” är förvisso ganska oskyldigt, och DN gör ingen större sak av det. Men det faller ändå in i ett mönster av överoptimistiska skildringar, och det är inte svårt att se varför de är så populära.