Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
REPLIK | NATUR
Den 3 juli i år stod baronessan Nathalie Bennett i Westminster och presenterade ett lagförslag om att inkludera naturens rättigheter i brittisk lag. ”Förslaget är en nödvändig grund för vår framtid. Det slår fast att våra liv är beroende av allt annat liv”, sa hon. Förslaget passerade andra behandlingen i det brittiska överhuset, en av de äldsta och största lagstiftande församlingarna i världen; inte direkt känt för att försvara ytterlighetspositioner. Processen är bara ett av alla exempel på hur naturens juridiska rättigheter erkänns i många länder världen över. Europa och särskilt Sverige ligger efter, men Spanien har lagstiftat om en lagun, Mar Menor, som rättssubjekt och i Polen behandlas nu ett liknande lagförslag rörande floden Oder. Billy Larssons oro på SvD Debatt 30/7 för att det skulle vara svårt att nå folkligt stöd för frågan verkar vara obefogad.
Larsson är överens med baronessan Bennett om att naturen är grunden för våra liv. Den uppenbara fysiska realiteten av beroende gör det märkligt att vilja hålla kvar vid en etisk position av separation, där endast en av alla arter har rättigheter som kan försvaras juridiskt. Många tänkare har pekat på just denna mänskliga arrogans som orsak till vårt respektlösa förhållningssätt till naturen. Ett samhälle som inte förstår mänskligheten som en del av naturen kommer att bryta ner sina egna livsförutsättningar, vilket händer just nu. Den hårda uppdelning Larsson gör mellan mänskliga intressen och naturens rättigheter är en produkt av en kulturellt betingad uppfattning av mänsklig överlägsenhet som präglat våra institutioner under hundratals år. Att den funnits under lång tid innebär inte att det är en rimlig eller försvarbar ståndpunkt. Tvärtom, i en tid av ekologisk kris krävs ett rättssystem som förmår hantera ett verkligt förhållande: de mänskliga rättigheterna är fullständigt integrerade med ekosystemen.
De etiska alternativ till naturens rättigheter som Larsson för fram (antropocentrism, sentientism och utilitarianism) har en sak gemensamt. De bygger på en moralisk dualism, som drar en skarp gräns mellan vad som räknas och vad som inte räknas i moraliskt hänseende. De försöker identifiera vissa egenskaper att dela in världen med. Hela denna inställning menar vi är djupt problematisk. Den bygger på en modell där världen uppfattas som en resurs öppen för exploatering, där endast varelser med ”moraliskt relevanta” egenskaper bör undantas. Vi menar att utgångspunkten bör vara att världen är värdefull i sig, ett levande sammanhang i vilket vi deltar. En sådan etisk försiktighetsprincip ser vi som mycket mer rimlig och intellektuellt trovärdig än en modell som godtyckligt tilldelar värde och rättigheter till en enda art – människan – medan alla andra arter på jorden ses som rättslösa objekt. Att lämna en attityd av exploatering för en attityd av respekt är ett avgörande paradigmskifte, som stöds av att erkänna naturens rättigheter i lagstiftning.
Att inte bryta kvistar från levande träd lärs ut i var och varannan förskola som en del av allemansrätten. Det förklaras för barnen inte först och främst med hänvisning till markägarens egendomsrätt, utan snarare utifrån respekt för trädet. Samtidigt som naturens rättigheter innebär ett omvälvande skifte har studier visat att perspektivet delas av många. Enligt en omfattande internationell enkät instämmer en stor majoritet (79 procent) i påståendet att brott mot naturen borde vara åtalbara likt brott mot människor. Vi menar att den folkliga förankringen för att uppfatta naturen som rättighetsbärare redan existerar, men den är skymd bakom ett samhällsbygge som inte förstår naturen som värdefull annat än som en resurs för människor. På ett sätt håller vi dock med Larsson om att denna fråga främst handlar om människan. Det är vår värdighet som står på spel; synen på oss själva och hur vi deltar i den levande helhet vi är en del av. Naturens rättigheter är med andra ord något mycket mer avgörande än en strategi för en framgångsrik miljörörelse.
Henrik Hallgren
Pella Larsdotter Thiel
författare till ”Naturlagen – naturens rättigheter och människans möjligheter” (Volante, 2022)
Läs även