Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Människans historia kan berättas genom elden. I Bibeln talar Gud ur en brinnande buske. I den grekiska mytologin brinner Fenix upp för att sedan återfödas ur askan. Lågorna har alltid påmint om hur snabbt civilisationen också kan förvandlas till aska. Den här sommaren berättar elden ännu en historia.
Västra Europa har under kort tid drabbats av sina värsta bränder någonsin. Tusentals har evakuerats. Från Bordeauxs vingårdar till Spanien och Grekland bergsluttningar har lågorna slukat skogar, hem och det som människor byggt upp under generationer. Nu varnar Europeiska unionens krissamordnare för att nästa brandvåg kan slå mot Central- och Östeuropa, när väderförhållandena i augusti väntas gynna brandspridning.
När lågorna sveper över nationsgränser gör räddningsinsatserna det också. Svenska Fire Boss-plan, italienska och grekiska Canadair och portugisiska brandmän har den senaste veckan bistått i kampen mot de förhärjande skogsbränderna.
Men elden har skrivit den här historien förr. Sommaren 2018 drabbades Sverige av de värsta skogsbränderna i modern tid. Den egna beredskapen räckte inte till. Polen var ett av flera länder som svarade på nödropet. Svenskar stod längs vägarna och applåderade när en kolonn med polska brandsoldater rullade norrut.
Åtta år senare är rollerna ombytta. Nu är det Sverige som stödjer sina europeiska vänner mot elden. Samtidigt varnar SMHI för hög skogsbrandsrisk i stora delar av södra Sverige. Minnet av 2018 känns plötsligt inte särskilt avlägset. Och faran för elden är långt ifrån över.
EU har en gemensam brandflygsflotta som kan skickas dit de största skogsbränderna rasar. Den ingår i katastrofreserven, rescEU, där brandflyg och räddningsstyrkor samordnas. Här blir den solidaritet som är inskriven i EU:s fördrag konkret – piloter som lyfter, brandmän som rycker ut och flygplan som anländer innan lågorna ödelagt hela samhällen.
När lågorna sveper över nationsgränser gör räddningsinsatserna det också.
Kanske är det just så Europas sammanhållning kommer att formas under de kommande decennierna, inte bara av krig och konflikter, utan också av elden. Att skydda människor mot naturkatastrofer som inget land kan hantera ensamt. I ett förändrat klimat räcker det inte att minska utsläppen. Våra institutioner och samhällsfunktioner måste också ha kapacitet att klara av de påfrestningar som en varmare värld redan fört med sig.
Motståndskraft framstår allt mer som en av vår tids mest angelägna politiska uppgifter. Den bygger på robusta elnät som står emot extremväder, sjukvård som klarar kriser och vattenförsörjning med reservkapacitet. Inte minst civilt beredskap.
Det är också därför EU förstärker sin nuvarande brandflygsflotta med tolv nya vattenbombande Canadair-plan. Men ett Canadair-plan är inte ”som att gå ut och köpa en brödrost”, som Frankrikes civilförsvarschef uttrycker det. De första planen levereras först 2028. Fram till dess bygger Europas beredskap på medlemsländernas gemensamma resurser genom rescEU, där räddningstjänst och civilförsvar samverkar över landsgränserna. Och minst lika viktig är den motståndskraft som byggs på marken. Forskare menar att människans urbanisering och minskat bete har låtit mark växa igen med torr vegetation som blir som ved för eldslågorna.
Elden påminner oss om hur tunn gränsen är mellan ordning och kaos, och hur lätt det vi tar för givet kan gå förlorat när naturens krafter släpps fria. Det är en verklighet varje generation tycks behöva upptäcka på nytt.
Läs även