Båten har bytts mot buss och Hawaiiskjortan mot en flanell-liknande variant.
Jimmie Åkesson är på Norrlandsturné med mindre än sex veckor kvar till valet.
Första stoppet är i Östersund och stämningen är god när Åkesson glider in med den stora SD-bussen med hans ansikte på till partiets tält som ställts upp vid gamla kyrkan under Storsjöyran.
Många är framme och vill ta bilder. SD-ledaren ler och det kramas och skakas hand med lokala partikollegor.
Men även om det kan tyckas vara frid och fröjd så brinner det i knutarna för SD:s sida av politiken.
I SCB:s årliga partisympatimätning ledde oppositionen med 12,6 procentenheter. Och i flera av de efterföljande opinionsmätningarna har de rödgrönas försprång sett liknande ut.
– Jag hoppas det är okej att jag tar av mig skorna, säger Åkesson när han har satt sig i ett av de röda skinnsätena i turnébussen.
Vi har fått följa med på SD-ledarens resa till stopp två på turnén i Norrland: Åre.
Varför kommer ni inte ikapp?
– Det beror ju på en väldig massa saker tror jag. Ekonomin har inte vänt på det sätt som vi förväntade oss. Den var på väg redan i mitten på mandatperioden att vända. Sen tillträder den nya administrationen i USA och ställer till med handelskrig och annat.
– Och så situationen i Mellanöstern på det. Så att liksom... Förutsättningarna att vinna de här marginalväljarna som är de som avgör. De har ju inte varit de bästa.
Men nu har ni ju styrt genom Tidöavtalet en hel mandatperiod – är inte opinionsläget lite av ett underkännande från väljarna?
– Nej, men vi (SD) ligger ju ganska stabilt i opinionen. Däremot så är det ju två tunga saker som har hänt, säger han och fortsätter:
– Det ena är ju Liberalernas kräftgång. Den kan man ju liksom inte förneka. Partiet har ju förändrats och försökt allt, men hittills har det inte visat sig i opinionen.
– Sen har Moderaterna förmodligen straffats en del av att ha regeringsmakten, gissar jag. Men för vår del tycker jag att vi står oss ganska starkt fortsatt.
Ger Liberalerna 50/50-chans
Just Liberalernas kräftgång har blivit ett orosmoln som aldrig verkar vilja lämna Tidöpartiernas horisont. Under Åkessons båtturné på Göta kanal gästade L-ledaren Simona Mohamsson.
Men det räcker inte, tycker L:s rättspolitiska talesperson Martin Melin. I en intervju med DN ställer han sig frågan varför M och SD inte uppmanar sina väljare att stödrösta på Liberalerna.
– SD kommer inte att få sitta i regeringen om vi inte får fyra procent, säger Melin.
Borde ni inte uppmana folk att stödrösta på L, med tanke på det?
– Jag kommer inte uppmana någon att rösta på något annat parti än Sverigedemokraterna. Det är inte en diskussion som lever på något sätt.
– Men sen har jag ju ändå varit ganska bra på att försöka ta med inte minst Simona i olika sammanhang. Och när hon får synas tycker jag att hon gör det bra. Så jag har ett hopp om att de ska klara sig för egen maskin.
Hur många procents chans ger du dem?
– 50/50.
Vissa hade kanske sagt att det inte är så jättehoppfulla odds ändå. 50/50.
– Nej, det är inte så hoppfullt heller. De hade väl 1,8 eller något sådant i den senaste mätningen och har till och med gått ner under sommaren. Sen kan man fråga vilket värde ska man tillskriva en mätning som görs i juli. Vi får vänta och se.
Men inte heller för SD:s egen del har valrörelsen varit problemfri.
I en intervju med ETC tidigare i juli sa partiets migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling att Sverige har för många personer som inte är en del av den ”etniskt svenska befolkningen” och som ”ställer till med problem”.
Uttalandet fick hård kritik. Bland annat från biståndsminister Benjamin Dousa (M):
– Det är inte Sverigedemokraterna som har rätt att definiera vem som är svensk eller inte, sa han till ETC efteråt.
Vad tänker du om att Aspling pratar om etnicitet på det här sättet?
– Jag tycker inte att det är ett begrepp som ska användas i politiska sammanhang. Staten kan inte mäta etnicitet, utan politik handlar ju om att skapa förutsättningar för människor som har kommit hit från ett annat land eller en annan del av världen att bli en del av det svenska samhället, säger Åkesson.
Men nu är det ju er migrationspolitiska talesperson som säger det här. Det verkar finnas någon typ av splittring i partiet kring detta?
— Nej. Ludvig Aspling är ju för det första gift med en dam som nog inte betraktas som etnisk svensk. Han har också barn med henne och de skulle nog inte heller i allas ögon betraktas som etnisk svenska om man nu väger in de här biologiska aspekterna i det begreppet.
— Jag tror att man har övertolkat eller fultolkat Ludvig Asplings uttalande. Jag tänker att han är ingen etno-nationalist eller rasist.
Men hur tolkar du det då?
– Etnicitetsbegreppet är ju inte självklart definierat. För väldigt många så handlar etnicitet om en blandning av kultur, religion och etik och moral och sådana saker. Och så finns det också de som menar att det finns en biologisk aspekt av etnicitetsbegreppet. Det är därför jag tycker att det är så här olyckligt att använda det, säger Åkesson.
Aspling är inte ensam om att ha gjort utspel som dragit ögonen åt sig senaste tiden. Tidigare i juli avslutade SD-veteranen Richard Jomshof ett inlägg på X med ”Sverige åt svenskarna, svenskarna åt Sverige!”.
”Sverige åt svenskarna” användes ju under BSS-tiden, vad tänker du om det?
– Fast citatet i sin helhet är ju ett gammalt Per Albin Hansson-citat från 20-talet. Så mycket mer än det är det inte.
Men finns det ändå en risk att den där typen av retorik skrämmer bort vissa väljare?
– Nej men jag tycker inte att det är konstigt att säga att Sverige är svenskarnas land. Det är vi som äger det här landet, säger SD-ledaren.
Han fortsätter:
– Men svenskheten är öppen. Det vill säga att, om man som Richard har sitt ursprung i Finland, eller om man som någon annan har sitt ursprung i en annan del av världen eller på en annan kontinent. Men har kommit hit och blivit kulturellt svensk och fått en svensk identitet. Ja, då är man svensk liksom.
Vill ha majoriteten av ministerposterna
Medan vi rullar vidare på E14 mot Åre lutar sig Åkesson tillbaka i det röda skinnsätet.
På bordet framför honom finns en svart snusdosa och en burk energidryck med partiets egna tryck på.
Trots att de slår ur underläge finns det fortfarande tid för Tidöpartierna att komma ikapp.
Och i en värld där de vänder på steken har Moderaterna och Sverigedemokraterna redan kommit överens om åtminstone en sak kring en framtida regering.
– De tycker att det är naturligt att vi får ansvar för invandringsintegrationspolitiken. Sen om det heter migrationsminister eller om vi kallar det någonting annat, det spelar inte så stor roll.
Vilka andra ministerposter vill ni ha?
– Alla ministerposter, förutom statsminister, är uppe på bordet egentligen. Det är verkligen så.
Men ni som största parti vill att de fördelas proportionerligt, antar jag?
– Ja, så brukar man göra och det måste vara utgångspunkten. Sen ska man förhandla. Det är klart att man kan tänka sig att man byter ministerpost mot viktig politik till exempel.
I takt med att bussen närmar sig den klassiska skidorten frågar jag Åkesson hur de ska lyckas spurta på slutet. Är han orolig över att tiden börjar rinna ut?
– Nej, jag är inte orolig. Förra gången låg vi ju under ända in på valnattens, säger han och fortsätter:
– Väldigt många bestämmer sig sista veckan till och med. Så vi har ju rätt gott om tid att vinna över dem som vi behöver vinna, säger han medan bergen börjar torna upp sig utanför.