Bara under maj månad plockade spararna ut 879 miljoner kronor. Sedan årsskiftet summerar uttagen till 13,2 miljarder kronor. Småbolagsfonder är iskalla och har dessvärre varit det länge.
Vad det beror på är inte helt enkelt att säga: bolagen som fonderna äger kan vara hur välskötta och lönsamma som helst, och ändå vänder spararna dem ryggen.
Det ska sägas att i en miljö präglad av geopolitiska spänningar, inflation och stigande räntor presterar mindre bolag oftast sämre än större. Å andra sidan kan man tycka att allt ljusare konjunkturutsikter borde locka till köp även i börsens mindre bolag.
Kanske är förklaringen enklare: Småbolagsfonder har presterat skralt i flera år. Att pengarna rinner ut ur dem är en trend som man som sparare gör klokt i att inte gå emot.
Så vart tar kapitalet vägen? Breda indexfonder med svensk inriktning är populära. Inflödet till dem är 18 miljarder kronor hittills i år.
Tack vare extremt låga avgifter och inbyggd riskspridning har indexfonder revolutionerat sparandet för vanliga människor. Forskning är tydlig: Den som sätter sina pengar i en sådan fond får god avkastning till låg kostnad.
Men eftersom en indexfond köper aktier baserat på ett bolags storlek (och vikt i indexet), utan att analysera om företaget faktiskt är bra eller dåligt, väcks frågan: Vad händer med marknaden när sparandet går på autopilot?
”Storleksfixeringen kan påverka börsens viktiga roll som källa till riskkapital för mindre bolag.”
Man kan misstänka att det blir ännu viktigare att följa trender – som att undvika småbolag eller till och med ett helt land. Fondstatistiken visar bland annat att exponeringen mot rena USA-fonder minskat.
När kapitalet flödar ur exempelvis småbolagsfonder till ”dumma” indexfonder riskerar flera av börsens välgörande mekanismer helt eller delvis att sättas ur spel.
Om en aktie är billig eller dyr spelar mindre roll. Kapitalflödet blir viktigare för värderingarna än fundamenta. Det gynnar särskilt gigantiska företag som Nvidia, Apple och Space X som väger tungt i index.
Storleksfixeringen kan påverka börsens viktiga roll som källa till riskkapital för mindre bolag. Varför ska investerare delta i introduktioner av småbolag när dessa har uppenbara svårigheter att vinna marknadens uppskattning?
Det finns också en oroande utveckling vad gäller fondernas storlek. Under de senaste åren har större svenska fondbolag förvärvat mindre aktörer, samtidigt som antalet AP-fonder har minskat från fem till tre.
När fonderna växer höjs ofta kraven på hur stora investeringarna ska vara, vilket kan leda till att kapitalflödet till de bolag som är i störst behov av det – små och medelstora – minskar. Till exempel uppmärksammade Di nyligen hur tredje AP-fonden sålt stora mängder aktier i småbolag, en följd av sammanslagningen av buffertfonderna.
I förlängningen riskerar också bolagsstyrningen att urholkas av fondtrenderna. Väl fungerande ägarstyrning förutsätter aktiv dialog vid bolagsstämman. Att man sätter sig in i förslag och faktiskt röstar. Men indexfonder är per definition passiva. Även om de deltar på bolagsstämmor är de oftast inte lika drivande som engagerade storägare eller aktivt förvaltade fonder.
När kapitalet flödar från aktivt förvaltade småbolagsfonder finns det anledning att fundera över vilka följderna blir. Att Sveriges kapitalmarknad utgör en förebild i Europa beror inte minst på bredden i vilka bolag som sätts på börsen (stora som små) men också på vilka som investerar (både indexfonder och aktivt förvaltade fonder). Marknaden mår bra av pluralism.