För oerfarna betraktare av politik kan dialog framstå som en väg till samförstånd. Det blocköverskridande samtalet åtnjuter ett gediget förtroende runt svenska köksbord.
För ärrade bedömare är mötet i stället ett vapen bland andra i den politiska arsenalen. Syftet med överläggningen behöver inte alls vara att komma överens. Tvärtom.
General von Clausewitz lärde oss att krig blott är en fortsättning på politiken med andra medel. Därför är också – i andra riktningen – politik en form av krig med andra medel. Ett sådant medel är, som sagt, dialogen. Det blocköverskridande samtalet kan antingen vara offensivt eller defensivt.
En inbjudan till samtal kan slå ut motståndarens starkaste positioner. Den som själv har lågt förtroende i en fråga kan bjuda in sin allra mest trovärdiga motståndare till överläggningar. På så sätt går det att inkorporera fiendens styrkor i de egna.
Men om pressen är hård mot de egna, exempelvis på grund av passivitet, kan dialog lindra trycket. Genom att dra in motståndaren i överläggningar kan man sprida både handlingsförlamningen och ansvaret för den.
Dialog är krigföring med både varierande vapenslag och olika moment, som vart och ett kräver överväganden. Det första vapnet är själva inbjudan. Den bör utformas efter avsedd effekt. Är målet verkligen att samtal ska komma till stånd? Eller är syftet att avslöja att motståndaren saknar uppriktig vilja? I det förstnämnda fallet kan inbjudan skickas i tysthet. Det sistnämnda kräver snarare stora utspel i pressen, utspel som opponenten bara måste nobba. Men det är svårt att säga nej till samtal. Vill man vara säker på att inbjudan avvisas måste den formuleras med exakthet.
Om samtal ändå ska hållas bör det vara klargjort om syftet är att de ska nå fram till ett mål eller fortsätta i oändlighet, eller åtminstone över nästa val. Ifall dialogen ska vara begränsad i tid är avslutningen en batalj i sig. Dramatiskt i förtid, harmoniskt enligt schema eller heroiskt på övertid?
Slutligen bör man också ha klart för sig huruvida överläggningen ska resultera i en produkt, och i så fall av vilket slag. En överenskommelse kan vara konkret och bindande eller rent symbolisk. Ett avtal begränsar motståndarens rörelsefrihet. Ett luftigt gemensamt uttalande understryker dennes obetydlighet.
Men förhandlingarna är inte begränsade till antingen ett skrivet kontrakt eller ingenting alls. Inom diplomatin finns mellanting. Man kan formulera ett non-paper, ett informellt dokument som cirkuleras bland parterna till utgångspunkt för fortsatta diskussioner. Ett sådant kan med fördel också läckas till tidningarna för att sätta press på motståndaren.
Den blocköverskridande överläggningen är med andra ord en stridskonst med många nyanser. Gemensamt för alla former av dialog är dock att de sällan initieras utifrån en styrkeposition. Inbjudan till samtal är främst ett verktyg för att övervinna en egen svaghet. Den som har ett stabilt övertag behöver inte diskutera.
En öppen famn är ur det perspektivet en blotta, snarare än ett tecken på politisk vilja.
Bli inte förvånad när ett samtal inte leder någonvart.