Sverige har världsledande industriföretag, stark innovationskraft, unika naturtillgångar, hög ingenjörskompetens och ett nästintill fossilfritt elsystem. Men styrkorna kan inte tas för givna. Enligt OECD:s välståndsranking har Sverige fallit från fjärde plats i början av 1970-talet till trettonde plats i dag. Arbetsmarknaden är strukturellt svagare och välståndsökningen har bromsat in från 1970-talet och framåt.
Enligt McKinseys Sverigerapport från 2025 hade ytterligare 650 miljarder kronor i BNP kunnat skapas de senaste tio åren om Sverige behållit sin tidigare tillväxttakt. Det motsvarar hela sjukvårdsbudgeten.
För att vända trenden behövs en svensk industriagenda med brett parlamentariskt stöd. Den måste omfatta energi, infrastruktur, tillståndsprocesser, kompetensförsörjning, forskning och kapitalmarknad. Den måste också ha ett EU- perspektiv. Svensk konkurrenskraft är nära sammanflätad med Europas och Sverige måste driva på för ett EU som stärker industrins villkor, undanröjer hinder på den inre marknaden, förenklar regelverk, och gör det enklare att investera, producera och växa.
Industrins elektrifiering och klimatomställning kräver fossilfri el, på rätt plats, i rätt tid och till konkurrenskraftiga priser. El kommer vara avgörande för att ersätta fossila energibärare och hanteras som avgörande industriell insatsvara. En sammanhållen plan för hur elproduktion, elnät, anslutningar och industrins behov ska mötas på kort, medellång och lång sikt behövs.
Samma sak gäller infrastrukturen. Elektrifiering, digitalisering och ökad industriell kapacitet kräver fungerande järnvägar, vägar, flyg, hamnar, elnät och digital infrastruktur. Underhållsskulden hämmar redan industrins konkurrenskraft. Samtidigt riskerar Sverige att missa nästa innovationsvåg om 5G, 6G, avancerad konnektivitet, AI och cybersäkerhet inte behandlas som strategisk industriell infrastruktur.
Digitalisering är en förutsättning för automatiserad gruvdrift, smarta fabriker, effektivare transporter och framtidens produktivitet. Industrins behov måste ligga som grund för framtida investeringar.
Tillståndsprocesserna är idag oförutsägbara, komplexa och präglas av otydliga ansvarsförhållanden. Det påverkar investeringsbeslut negativt. Sverige behöver en sammanhållen plan för tillståndsprövning av industriella investeringar och tillhörande infrastruktur, exempelvis. elnät, som gör oss konkurrenskraftiga i ett europeiskt perspektiv.
Konkurrenskraft avgörs också av människor. Samtidigt som arbetslösheten är hög har många industriföretag svårt att rekrytera. Utbildning måste tydligare leda till arbete och möta näringslivets behov. Det kräver bättre samarbete mellan näringsliv och akademi. En nyckel är också att göra det enklare att attrahera och behålla internationell spetskompetens.
Sverige är ett innovationsland, men vägen från forskning till industriell tillämpning är ofta för lång. För att behålla vår position behövs en mer strategisk forsknings- och innovationspolitik, med tydligare prioriteringar inom svenska styrkeområden. Synen på industripolitik behöver breddas för att omfatta samtliga kringliggande förutsättningar och inte minst stöd till forskning, utveckling och uppskalning.
Allt detta kräver investeringar. Sverige har jämförelsevis väl fungerade kapitalmarknader, men vi kan bli bättre på att mobilisera privat kapital till strukturreformer och infrastruktur. Staten kommer fortsatt att ha en central roll, men nya finansieringslösningar, samägande och partnerskap kan frigöra kapital, dela risk och göra att nödvändiga projekt bli av.
Det saknas inte problembeskrivningar. Det som saknas är en samlad industriagenda med genomförandekraft. Vi har pekat på en rad behov ovan och det är den diskussionen vi vill ta i Almedalen och inför riksdagsvalet. Och det är bråttom. Om Sverige ska vara en ledande industrination 2030 krävs handlingskraft och beslut som på riktigt stärker vår konkurrenskraft.
Johnny Sjöström, vd SSAB, för Konkurrenskraftsalliansen
ABB
Atlas Copco Group
Epiroc
Ericsson
Hitachi Energy
Investor AB
LKAB
Saab
Scania
SKF
SSAB
Uniper
Vattenfall