Turerna kring prästen Birgitta Ed, tillika stadsminister Ulf Kristerssons fru, aktualiserar flera frågor kring Svenska kyrkan av i dag. Aftonbladets och wallraffande reportern Lisa Röstlunds avslöjande om Fållöknastiftelsen kretsar hela tiden kring obesvarade och svårnavigerade frågor om makt, korruption, kyrkligt entreprenörskap, personliga band och politik. Dessutom handlar det om den svåra balansgång som är statens och kyrkans nuvarande relation.
Den politiska och andliga makten i Sverige ingick i en nära relation då Gustav Vasa genomförde den svenska reformationen på 1500-talet. Kyrkans rikedomar konfiskerades av staten, bandet med den katolska kyrkan bröts och makten i Sverige centraliserades. Äktenskapet blev långt, det höll i närapå 500 år tills de båda bestämde sig för att gå skilda vägar då nyårsdagen grydde år 2000.
Just därför är det kanske extra uppseendeväckande att, som Aftonbladets reporter, under en arbetsdag på gården utförd av volontärer, bli inbjuden till det hus och sovrum som prästen Birgitta Ed skall dela med Sveriges statsminister Ulf Kristersson i framtiden. Deras gemensamma sovrum blir, oavsett om man vill det eller ej, en symbol för en återgång till tiden före millennieskiftet när staten och kyrkan delade säng och levde med varandra i nöd och lust.
Att, som Aftonbladets granskning avslöjar, den privata stiftelsen använder sig av närheten till regeringen för att erbjuda ett kontaktnät, att frivilligt engagerade personer i stiftelsens vänkrets fått tunga statliga tjänster och att Folkhälsomyndighetens satsning på existentiell hälsa verkar vara mer eller mindre pådriven från stiftelsens sida är förstås saker som verkligen väcker frågor om var gränsen mellan staten, kyrkan och de enskilda personernas intressen går.
Reformationen byggde på Martin Luthers tvåregementslära, där han skilde mellan det andliga och det sekulära regementet, som han kallade det. Detta innebar i praktiken att påven i Rom inte skulle blanda sig i den politiska makten och den politiska makten skulle inte blanda sig i de andliga frågorna.
På senare tid har upprörda röster beklagat sig över att kyrkan skulle vara politiserad. Från högerhåll hörs allt oftare röster som anklagar kyrkan för att vara ”vänster” och att allt för mycket lägga sig i politiken. I en undersökning gjord av Kyrkans Tidning kan man notera att 94 procent av partierna i det rödgröna blocket är positivt inställda till Svenska kyrkan med motsvarande siffra för Tidö-partierna ligger på 56 procent.
Är det inte just det nyliberala entreprenörskapet som är det mest politiserade vi har i dag?
Med den undersökningen i ryggen kan man förstås anklaga Svenska kyrkan för att vara politisk, men man kan också vända på argumentet och fråga sig om Tidö-politiken av i dag är förenlig med Bibelns ord om att Gud är en Gud ”… som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder.” ( 5 Mos. 10:18 ).
Och vad är att vara politiserad? Är det att stå upp för en åsikt och en människosyn som man anser vara rätt, eller är det att använda sig av både kyrkans och statens medel för att sko sig för privat vinning? Är det inte just det nyliberala entreprenörskapet som är det mest politiserade vi har i dag? Något som går igen i alla led i det svenska samhällets administration, från städerskan som arbetar för rut-avdrag ända upp till statsministerns privata sovrum.
Det är inte engagemanget och frivilligheten som är problemet här. Att vilja bygga upp en retreatgård, att engagera sig i närmiljön och att göra något för andra är förstås beundransvärt. Att engagera sig i föreningar är en del av det som byggt upp det svenska samhället och som även byggt upp Svenska kyrkan. Det kontor i vilket jag sitter och skriver dessa rader ligger i en kyrka som till stor del finansierats av syjuntors arbete och kaffebrödsförsäljning. Av tanters och farbröders engagemang och vilja att göra gott.
Det stora problemet är den fartblindhet som deltagarna i detta drama visar upp. Oförmågan att kunna stanna upp och inse vad i den här soppan som är privat, vad som är kyrkligt och vad som är politiskt. Vilkas medel är det som används och för vad? Vad är det som tjänar Gud, vad är det som tjänar samhället och vad är det som enbart tjänar en själv?
Det är inga lätta frågor, och ofta går de olika sakerna förstås ihop. Men en sekunds eftertanke och reflektion borde ändå vara på sin plats. Förhoppningsvis ligger en retreat inplanerad kring dessa frågor i Fållöknastiftelsens framtid till hösten.