USA och Iran har undertecknat ett avtal som ska leda till ett slut på kriget, uppgav två amerikanska tjänstemän för Axios på onsdagskvällen.
– Jag skrev under det i Versailles, sa Donald Trump till reportrar under natten till torsdag, enligt AP.
Det är vad som kallas ett samförståndsavtal, där man har 14 punkter som länderna ska gå med på och som ska leda till fred.
Men det är inget slutgiltigt fredsavtal. I avtalet står det att parterna förbinder sig att förhandla fram ett slutavtal om 60 dagar. Men tidsfristen kan också förlängas.
– Det är ett avtal om att sluta ett avtal, säger Aron Lund, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Han säger att det är en stor skillnad mot tidigare att man faktiskt har ett avtal nu som signerats. Men samtidigt har man inte kommit överens om hur man ska lösa de knepigaste frågorna – och att hinna göra det inom tidsfristen 60 dagar ser Aron Lund som osannolikt.
Det här händer direkt
Enligt samförståndsavtalet ska USA, Iran och deras allierade omedelbart avsluta alla militära operationer på samtliga fronter, även i Libanon.
– Det här är något Iran tvingat igenom. De har varit ganska hökaktiga om det i slutet av förhandlingarna. Iran hade nog gärna sett en skrivelse om att Israel ska göra en reträtt från Libanon, men det har de inte fått igenom, säger Aron Lund.
Det här är också något som riskerar att slå in en kil mellan Israel och USA, menar Aron Lund då Israel inte verkar ha för avsikt att varken retirera eller avsluta det kriget.
– Så länge Israel står inne i Libanon kommer vapenvilan inte att kunna hålla långsiktigt. Trump kommer säkert att tvingas krishantera många gånger och kommer nog bli irriterad över detta.
En annan punkt i överenskommelsen är att USA direkt ska börja avveckla sin sjöblockad mot Iran och den ska vara helt borta om 30 dagar. Iran ska börja säkra fri passage för handelsfartyg i Hormuzsundet, men det lämnas utrymme i avtalet för att man på sikt ska kunna ta ut någon sorts avgifter.
USA ska också utfärda sanktionsundantag som gör det möjligt för Iran att exportera olja och använda frysta tillgångar.
Det här kommer man fortfarande behöva förhandla om
Hur sanktionerna ska avvecklas, hur man ska hantera Irans anrikade uran och vad som ska gälla för Irans kärnprogram är fortfarande inte beslutat.
Det här är stora frågor för både Iran och USA och har länge varit saker de haft svårt att komma överens om.
– Trump gör stort väsen av att Iran lovat inte utveckla kärnvapen någonsin, men det är en total icke-grej. Det här är något de sagt hela tiden. Det står på första sidan i det avtal som Obama förhandlade fram och som revs upp av Trump, säger Aron Lund.
I avtalet står det också att USA och regionala partners ska utforma en plan för att återuppbygga Iran för minst 300 miljarder dollar.
Hur det ska genomföras – och vem det är som ska betala för det – ska vara en del av den slutliga överenskommelsen.
– Det här är ett iranskt krav som man spikat fast hos sin egen opinion. USA har sagt att man inte kommer betala en spänn. Men här har man ett löfte om en mekanism i avtalet som går att visa upp. Gulfstaterna kommer säkert lägga in lite pengar för att hålla sig på god fot med Iran, men några 300 miljarder kommer Iran inte se röken av.
Aron Lund pekar på att Donald Trump har en historik av att beskriva sig själv som en fredsmäklare och presentera så kallade fredsavtal med stora ceremonier, bara för att släppa bollen ett par veckor senare.
– Men Trump har inte råd att låta det hända. Den här gången är USA direkt indraget och om Hormuzlösningen faller samman kommer det drabba honom. Han kommer framstå som en idiot och oljepriserna i USA kommer stiga.
Kritik från Republikanerna
Inom Trumps eget parti har flera kritiserat avtalet. Den Republikanska senatorn Bill Cassidy säger enligt BBC att Trump har gjort för stora eftergifter till Iran och inte fått tillräckligt i gengäld.
"Det här är det värsta utrikespolitiska misstaget på årtionden", skriver han på X.
"Irans kärnvapenambitioner har inte begränsats, och de har lärt sig att hot mot Hormuzsundet fungerar och kommer utan tvekan att utnyttja det i framtiden.”