Arvid Jurjaks är medarbetare på kulturredaktionen.
Hur ska framtidens sedlar se ut? Europeiska centralbanken, ECB, tar nu hjälp av befolkningen för att avgöra eurons nya utseende. På bankens sajt kan man bläddra mellan olika förslag och från en lista kantad av fåniga emojis ange hur man känner för fem varianter av en vit stork som flyger över en slingrande flod.
Det rör sig om 10 alternativ för varje valör; 60 totalt med andra ord.
Ska jag betala min döner i Berlin med Beethoven återgiven i yvigt friska penseldrag på 10-eurosedeln? Eller med samma sedel, samma gubbe, fast med en uppfodrande grafisk stränghet?
Den här typen av kosmetiska förändringar öppnar för intressanta diskussioner om det europeiska projektet på en mer abstrakt nivå. Hur ser en europeisk identitet ut? Vilka värden navigerar vi efter?
Dokumentationen kring arbetet med de nya sedlarna omfattar flera hundra sidor och erbjuder en del kreativa förslag. Bland tänkbara motiv från historiska epoker och skeenden återfinns inte bara Romarriket, utan också roamingavgifternas avskaffande.
Hur det sistnämnda skulle ha gestaltats grafiskt förblir en gåta. Annat är det med vissa andra förslag. Som ”bombningen av Berlin”. Vem hade inte velat ha det på sin 200-eurosedel?
Men det som framför allt tonar fram i materialet är detta: En europeisk självbild som allt mer avlägsnar sig från verkligheten.
Ta bara det ena av de två huvudtemana: Floder och fåglar. Två motiv som ska symbolisera Europas ekologiska värden och öppna gränser.
Självklart rasar inga bränder i de kullar som omger sedlarnas floder. Självklart syns ingen taggtråd eller flyktingförvar, eller sjöodugliga båtar i de hav som vattendragen flyter ut i.
Det transnationella i den europeiska grundidén hålls fortfarande högt som ideal. Men den dominerande ideologin präglas för tillfället av dess motsats: stängda gränser även inom unionen och en allt mer protektionistisk nationalism.
Öresundsbron dyker förresten också upp i ett tidigt skede i underlaget. Hade man fått be om en liten passkontroll i Hyllie om förslaget gått vidare?
Det andra som blir tydligt är hur nidbilden av EU som ett byråkratiskt monster bekräftas. Beslutet om nya sedlar fattades redan 2021. Då hade en studie kommit fram till att människor saknade känslomässiga band till de broar och portar som skymtar på den nuvarande så kallade Europaserien.
Likgiltig inför euron? ECB ska nog vara glada att det inte var värre än så.
Nu spelar säkerhetsaspekten också in. Ett nytt utseende sätter käppar i hjulet på förfalskare. Men identifikationen med stålarna är tydligen viktig. Nya studier utformades, arbetsgrupper tillsattes, hundratals deltagare rekryterades till sammanlagt 84 olika fokusgrupper över hela kontinenten. 400 000 personer har svarat på frågor i olika enkäter.
Så ser jakten ut på ett slags minsta gemensamma nämnare för vad som är Europa – ett vansinnigt omständligt arbete.
Det ska sägas att EU-motståndare, kritiker och andra bråkstakar inte fått vara med. Det är väl därför en bild på ett gäng kravallklädda poliser i full mundering framkallar positiva associationer av säkerhet hos deltagarna i fokusgrupperna. Kriget i Ukraina har också gjort att de återkommande betonar demokrati och frihet, enligt rapporterna. De sammanställdes innan den 7 oktober 2023. Eurovision Song Contest, som i våras bojkottades av flera länder, är fortfarande Europas mest enande evenemang i underlaget.
Processen påminner annars om Robert Menasses roman ”Huvudstaden” från 2019. I den får en liten bortglömd grupp inom EU-kommissionen i uppdrag att utse platsen för en framtida europeisk huvudstad, och kommer efter ett evigt stötande och blötande fram till det radikala förslaget Auschwitz.
Romanen är en satir. Men tanken att göra en av Förintelsens värsta skådeplatser till Europas främsta stad är inte dum. Det finns nog ingen historisk erfarenhet som alla (sansade) européer kan enas kring på samma sätt.
Riktigt så spännande blir det aldrig här. Inte bara Förintelsen är som bortblåst, utan också den judendom som i hög utsträckning ändå präglat Europas kultur – som till slut blev det andra huvudtemat jämte fåglar och floder.
Det är idel katolska och ortodoxa personligheter bland de sex kvinnor och män som porträtteras. Förutom Beethoven är det Maria Callas, Cervantes, Marie Curie, Leonardo da Vinci och fredspristagaren Bertha von Suttner.
Jag har inget emot någon av de här personernas gärningar. Det är inte heller tanken att de ska representera vare sig sin religiösa eller sociala kontext. Men nog hade det varit klädsamt om man åtminstone dragit till med Einstein i urvalet. Inte ens en lumpen protestant har de lyckats gräva fram. Och något i stil med filosofen Ibn Rushd – en muslim! – hade väl riskerat valutakrasch.
Man får leta mellan raderna efter friktion och motstånd. Eller bland de formgivare som ligger bakom de nya förslagen. Totalt fick ECB in över 1200 bidrag. De flesta från Italien av någon anledning. Men i urvalet fanns också en finne, som nu återfinns bland de tio finalisterna.
Ville Tietäväinen är en prisad grafiker och framstående serietecknare i Finland. Han har ritat euros förut.
I seriealbumet ”Osynliga händer” från 2011 (på svenska 2015) skildrar han en marockansk man som skuldsätter sig för att smugglas med båt till Europa. På spanska grönsaksodlingar arbetar Rashid under vidriga förhållanden för att betala av sin skuld.
Familjen i hemlandet får inte se något av de få skrynkliga sedlar som han tjänar ihop. Det är en nattsvart berättelse utan lyckligt slut.
Jag tycker mig kunna läsa in ett vemod i Ville Tietäväinens floder och fåglar, som är det tema han medverkar med på de nya sedlarna. Färgerna är dova, och fåglarna (arterna har valts ut av en arbetsgrupp) något vildare än de andras. Temats baksida utgörs av byggnaderna till sex förutbestämda EU-institutioner. Hos Tietäväinen återkommer fåglarna även här, nu i form av skugglika vingar som nästan hotfullt höjer sig över Europaparlamentets glasfasader eller EU-domstolens skrapor. Och så längst ner konturer av människor, anonyma, nästan ansiktslösa.
Jag inser att det är vansinne att kräva någon som helst moral i formgivningen av pengar. Eller att hoppas på någon sorts trojansk häst i framtidens 50-lapp.
Men Ville Tietäväinens murriga landskap är de som just nu rimmar bäst med min känsla av ett allt mörkare Europa.