Det har varit uppenbart att AIK velat addera erfarenhet till defensiven i sommar.
Efter värvningen av 30-årige Hervé Matthys tidigare under sommaren presenterades 29-årige finländaren Diogo Tomas i veckan. Välbehövliga tillskott till truppen som borde innebära att rutin inte längre ska vara en bristvara i AIK-försvaret.
En backlinje som förstärkts i sommar för att AIK:s unga frejdiga offensiv ska få tryggheten bakom sig de behöver för att briljera. En backlinje som ska bli intressant att se hur den formeras i sin ordinarie form väl när Tomas är spelklar.
Tomas lär ingå i den i alla fall.
Åtminstone när de som faktiskt spelar för tillfället inte gör det fullt påkopplade, synkade eller tätt.
När ett lag kliver ut inför över 27 000 åskådare och helt enkelt inte jobbar hem.
All rätt att vara skogstokig
Det började redan i den andra minuten.
Från att Kristoffer Nordfeldt passat snett så följde missförstånd på missförstånd. Väl när Noah Christoffersson får bollen helt fri så är det oceaner som skiljer Matthys från mittbackskollega Papagiannopoulos.
Den sistnämnde blev därefter helt utelämnad när Matthys stötte bort sig i upprinnelsen till den inkontrade 0–2:an.
Tränare José Riveiro hade all rätt att vara så skogstokig som han faktiskt var vid sidlinjen där och då.
Utan att ilskan direkt gav någon effekt.
Som om inte den kollektiva försvarskollapsen var nog så tvingades Papagiannopoulos av kort därefter med skada.
Även ersättaren Wilmer Olofsson blev därefter utelämnad ensam med Noah Christoffersson efter ett misslyckat, belgiskt stötbrytningsförsök.
Han kunde gjort ett hattrick redan där.
Eller vid något av alla hans andra lägen som ett ihåligt AIK bjöd på innan den hattrickgivande omstälningen till slut kom i mitten av andra halvlek.
Då var inte en enda svartklädd back i närheten.
Sanas monsterlöpning var talande
Det ska sägas att läckaget givetvis inte bara var mittbackarnas fel – för de fick ju inte direkt hjälp av övriga. Ytterbackarna var sällan på rätt plats när Örgryte vindsnabbt kontrade hemmalaget sönder och samman. Mittfältet, med en ung och startdebuterande Linus Järeteg tillsammans med Dino Besirovic och Amel Mujanic, gav ingen som helst täckning och skydd till backlinjen.
Att Tobias Sana, 37, tog en av säsongens svettigaste hemåtlöpningar när han stoppade AIK:s bästa omställningsläge i matchen (ja, de hade ett sådant också) var ganska talande för skillnaden mellan lagen.
Så klart det går att skylla på den tidigare nämnda skadelistan. Så klart det går att skylla på att detta är ett ungdomligt, work in progress snarare än ett färdigt lag.
Men ingen av dessa ursäkter känns nog för att förklara de gapande stora ytorna bakåt.
Målnollan är inte det som oroar
Skadelistan och ungdomen kan däremot förklara till viss del varför det hände desto mindre i motsatt straffområde. Skadorna på formtoppade Taha Ayari och Axel Kouame kom inte direkt lägligt.
Och även om AIK har massvis av råpotential och talang att matcha framåt så får man räkna med att det kommer svänga i leveransen. Victor Andersson blandar briljanta aktioner med att ta en fint för mycket. Kevin Filling ville nästan för mycket stundtals han med. Och inbytte nyförvärvet Linus Carlstrand behöver få tid att bygga kemier med övriga offensiva talanger.
Att AIK nu blivit mållösa i två raka matcher är med allt detta i åtanke inget att trycka på någon panikknapp över.
Desto mer läge att få panik över att ens lag inte gör något så grundläggande som att jobba hem på omställningar.
Han är Örgrytes överlevnadshopp
Samtidigt som AIK-fansen (de som inte gått hem i förtid) sjöng om backikonen Per Karlsson i slutminuterna (en som inte slarvade i försvarsspelet när det begav sig) så var det fest i bortahörnet.
Av förklarliga skäl. Tack vare ett visst anfallsess.
Detta må vara en förlegad spaning då Andreas Holmberg ”ändrade sig” och kom till denna slutsats redan i maj. Men jag kan fortfarande inte släppa faktumet att Örgryte inledde den här säsongen med Noah Christoffersson främst använd som inhoppare.
Absolut, superettan och allsvenskan är två olika saker. Att möta ett lag som inte jobbar hem är lättare än att möta ett lag som gör det. Men det råder ändå ingen tvekan om att den 27-årige Öis-strikern, även i allsvensk kontext, är en av ligans lurigaste, djupledsgående forwards. Den perfekta kontringsspelaren som kommer straffa dig om du, likt AIK denna söndag, tummar ens en procent i hemåtjobbet.
Med Christoffersson på topp är Örgryte ett lag som alltid kan straffa en motståndare. Med Christoffersson på planen känns det faktiskt möjligt att man kan rädda allsvenskt kontrakt till hösten.