Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
En av historiens mer mytomspunna katastrofer är biblioteket i Alexandrias undergång drygt 50 år före Kristus födelse. I det sades all tillgänglig kunskap skapad av människan finnas. Men tänk om biblioteket inte gick under i någon plötslig brand eller på grund av plundring?
Historiker pekar på att det snarare handlade om en utdragen och gradvis försummelse. Vid någon tidpunkt ansåg de styrande att det blev för mödosamt att skydda pergamentrullarna från fukt och gnagande möss. Det var billigare att låta allt ruttna bort. Dessutom var det allt färre som orkade bry sig om vad som stod skrivet på de gamla rullarna.
Denna arroganta och dumsnåla attityd gentemot kunskap förebådade den mörka period som senare skulle komma att sänka sig över det medeltida Europa några århundraden senare.
Står den moderna människan inför en liknande period av intellektuellt mörker?
Det är frågan som inleder Rose Horowitch essä ”The end of reading is here” (The Atlantic 8/7). Den varnar för konsekvenserna av det postlitterata samhället, i vilket allt färre människor läser och allt fler i praktiken är funktionella analfabeter.
Ett axplock ur artikeln: 2022 svarade färre än hälften av alla amerikaner att de läst en bok, oavsett genre, det senaste året. Endast 38 procent hade läst en roman eller novell.
Andelen vuxna som läser enbart för nöje någon valfri dag i veckan hade också den gått ned från 28 procent 2004, till 16 procent 2023. Bland amerikanska 13-åringar har andelen som svarar att de aldrig eller ytterst sällan nöjesläser stigit från åtta procent 1984 till 29 procent i dag.
30 procent av vuxna amerikaner kan inte heller självständigt referera till eller dra egna slutsatser av längre textstycken, en uppgång med tio procentenheter sedan 2017.
Det postlitterata samhället är inte ett fenomen isolerat till USA
På elituniversitet som Harvard vittnar professorer om att studenter inte kan ta till sig klassiska verk. Att tvingas läsa igenom hela böcker och diskutera dess innehåll ses som en orättvis börda påtvingad av lärarna, när ChatGPT enkelt gör sammanfattningar på några sekunder.
Det postlitterata samhället är inte ett fenomen isolerat till USA. Mycket av det som står i Horowitch essä känns igen från Sverige (se Axess nr 9, 2022). Men är det så farligt?
När den moderna romanen introducerades i slutet på 1700-talet grymtades det om att den satte griller i huvudet på kvinnor, när tidningen slog igenom några decennier senare varnades det för att nyhetsläsning stal uppmärksamheten från de mer uppbyggliga romanerna, för att inte tala om tv:ns invasion av folks vardagsrum i modern tid. Vad säger att något skulle vara annorlunda med dagens sociala medier och AI-verktyg?
Tjänster som ChatGPT och Claude kan visserligen presentera fakta och rapa upp argument, men den kan inte tänka åt dig.
Fast jo, den här gången är det annorlunda. Våra hjärnors ökande tillvänjning av Instagram och Tiktoks superkorta budskap i form av captions och reels gör vår förmåga att djupläsa text allt sämre. Djupläsning är i sin tur nödvändig för att träna hjärnan i abstrakt tänkande: fack- och inte minst skönlitteratur hjälper oss att sätta sig in i andra människors levnadsvillkor och upplevelser.
Den grundläggande empati för meningsmotståndare och/eller annorlunda synsätt än det man själv har blir närapå omöjlig att uppbringa utan denna förmåga. Vad värre är: denna förmåga måste tränas upp i unga år.
Tjänster som ChatGPT och Claude kan visserligen presentera fakta och rapa upp argument, men den kan inte tänka åt dig. Tvärtom leder överdrivet användande av AI-tjänster till att användaren blir ännu slöare i tanken.
Kort sagt: en fungerande demokrati så som vi kommit att känna den kräver en kritisk massa av medborgare som är förmögna att tänka själva. För det krävs förmågan att kunna läsa tillräckligt väl och tillräckligt djupt.
Har du orkat läsa ändå hit? Grattis! Du tillhör en krympande minoritet. Njut av demokratin så länge den varar.