L’incoronazione di Poppea
”Poppeas kröning” (1643) blev Claudio Monteverdis sista opera, och är sannolikt ett resultat av flera assisterande händer. Huvudsakligen har man två förlagor att förhålla sig till, och har som konstnärligt team ett styvt jobb framför sig i form av nödvändiga strykningar och omfattande valmöjligheter. Det gäller inte enbart att bringa reda i inkonsekventa partitur – även Giovanni Francesco Busenellos libretto har kompletterats med buffa-scener i det senare neapolitanska manuskriptet – utan även att välja instrumentation och ta ställning till i vilken grad sångstämmorna skall ackompanjeras där inget sådant står skrivet.