Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Högern är missnöjd för att rustningarna ser fjolliga ut, för att några skådespelare har ”fel” hudfärg och för att filmen i allmänhet luktar ”woke”.
Vänstern är besviken på att dialogen är humorlös och platt, att deras favoritbitar ur förlagan slipats bort och att Nolan är lika ointresserad som vanligt av komplexa kvinnoporträtt.