Nu har han ställt undan de träskor vars karakteristiska ljud var en välbekant del av vardagen på ÖNH-kliniken i Lund – tidiga morgnar, sena kvällar, vardag som helg.
Efter medicinstudier vid Lunds universitet och AT-tjänstgöring i Helsingborg kom Christer till ÖNH-kliniken vid Lasarettet i Lund. Där blev han kvar under hela sin yrkesbana. Efter att ha disputerat i ämnet allergi ägnade han sig helhjärtat åt att utveckla den endoskopiska bihåle- och främre skallbaskirurgin, det senare tillsammans med kollegorna på neurokirurgen.
Christers intresse för klinik och kirurgi, sällsynta sjukdomar, ovanliga diagnoser och moderna behandlingsmetoder gjorde honom till en vandrande och inspirerande uppslagsbok inte bara för ÖNH-kliniken, utan också för kollegor på neurokirurgen, infektions-, lung-, njur- och barnkliniken. När ovanliga eller komplicerade sjukdomsfall dök upp plockade Christer ofta fram en artikel ur sin ständigt växande samling av utskrifter.
Att få operera tillsammans med Christer var ett privilegium. Med sin skicklighet, sitt lugn och sin noggrannhet inspirerade han kollegor under många år. Hans stora medkänsla och det genuina intresse han visade för varje människas situation gjorde honom till en mycket uppskattad läkare. Christer tog sig alltid tid att lyssna och hitta den bästa lösningen, även om mottagningen ofta blev försenad, men det hade patienterna förståelse för.
Familjen var det viktigaste i Christers liv. Årliga sommarsemestrar i Frankrike och Alperna, liksom skidresor till Jämtland och Norge, var stora glädjeämnen. Allt franskt låg Christer varmt om hjärtat, precis som sport – inte minst tennis. Han engagerade sig stort för att bevara tennisbanorna på Gerdahallen och många fick rycka in som ”bakjour” under hans tennistimmar. Men också tennisen blev till livräddande nytta vid det tillfälle då Christer, liggande på mage på Gerdahallens golv, satte ner en andningstub på en deltagare som fått hjärtstillestånd under gymnastiken.
Vi saknar Christer – inte bara som en klok, kunnig och inspirerande kollega, utan framför allt som en vän. Han fanns alltid där för oss, tog sig alltid tid att lyssna och dela med sig av sina tankar och sin kunskap. Med sitt engagemang, sin nyfikenhet och sina ofta uppfriskande perspektiv berikade han varje diskussion. Tomrummet efter honom är stort, men minnet av honom kommer att leva kvar hos oss.
Kollegorna på ÖNH genom
Ann Hermansson, Cecilia Ahlström Emanuelsson, Lennart Greiff, Måns Magnusson, Jens Berggård Andersson och Anna Hafström