Ju mindre en plats är desto större ovänner blir folk och i Skinnskatteberg är politikerna så osams att de är förlamade.
Nu står jag utanför den gamla brandstationen som är liten och nersliten, den byggdes på 1950-talet, i tolv år har politikerna varit ense om att kommunen behöver en ny, i tolv år har politikerna debatterat och utrett och hoppats att tjänstemännen ska lösa hela problemet och fått bakläxa av förvaltningsrätten för att politikerna i Skinnskatteberg uppenbarligen inte begriper hur korrekta beslutsgångar ser ut.
Det är en otrolig soppa, och jag står på uppfarten tillsammans med nya kommunalrådet Jonny Emtin, sverigedemokrat, grävmaskinist, han visar gärna sina stora rejäla arbetarhänder, och på andra sidan gatan kommer Lena Lovén Rolén gående, förrförra kommunalrådet, socialdemokrat men nu ska hon lägga av med politiken, ”den blev inte som jag förväntade mig”, en lång vältränad kvinna, sjukgymnast till yrket, med kepsen nerdragen till skydd mot solen, hon ser ut som om hon förbereder sig inför gångtävlingar i OS.
Hon passerar förbi Moderaternas partilokal. Därinne sitter ledaren Bosse Öberg, en 69-årig man med kort stubin och förflutet som FN-soldat i Sinai, Egypten och Cypern 1979-83. ”Han har ännu inte hängt av sig uniformen”, säger Jonny Emtin.
Till vänster om oss ligger den gamla järnvägsstationen som numera är privatbostad, litet hotell och en stängd restaurang på bottenvåningen.
Vänsterpartisten Fredrik Skog och hans fru äger stationshuset. Skog sitter med i kommunstyrelsen och pratar ofta och länge. Han betraktar övriga ledamöter som obildade, möjligen obildbara, möjligen idioter, “de förstår inte ens vad jag pratar om, Skinnskatteberg är ett monument av okunskap, om du tar en skock som inte ens vet vilket rum de är i, då fungerar ingenting”.
Moderaten Bosse Öberg brukar slå näven i bordet och skrika åt Skog att nu får han för fan hålla käften! men Skog håller på sin rätt – och skyldighet! – att föra fram sin sak.
– De blir jäkligt kränkta i kommunstyrelsen, säger han. Jag talade i lugn ton men var skarp i min kritik och då slog Bosse näven i bordet, han skrek att jag skrek. “Nu går vi ut”, sa Jonny till mig. Varför ska vi gå ut? sa jag till Jonny. Jag har inget att tala med dig om, sa jag och satt kvar.
Ändå har kommunstyrelsen haft hjälp av samarbetsorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR, som skickade en konsult som gav en halvdagskurs i hur man samtalar i politiken.
En arbetsgrupp – vänsterpartisten Skog var inte med – tog sedan fram en uppförandekod. Kommunfullmäktige godkände den i januari. Där kan man bland annat läsa att de förtroendevalda ska visa respekt, lyhördhet, tolerans och ha ett tillåtande klimat, kunna skilja på sak och person, inte tveka att anmäla om de blir kränkta, ”ge ordet till den som känner sig överkörd”, fråga sig själva om besluten de fattar är lagliga.
Och så vidare.
Trots denna detaljerade hederskodex säger kommunalrådet Jonny Emtin att han kan veva hur mycket som helst med ordförandeklubban, Skog pratar i alla fall. Han är som en trasig grammofonskiva, han tar upp 70 procent av tiden i kommunstyrelsen, säger Emtin. ”Vi har en vänsterpartist som är bindgalen.”
– Absolut, jag tar upp 70 procent av tiden, det är min rätt att anmäla det som är fel, säger Skog.
(Skog säger också att mellan fyra ögon brukar Emtin bekräfta att han, Skog, har rätt.)
Apropå anmälningar berättar kommunalrådet Emtin att han just denna dag skickat in en polisanmälan mot Fredrik Skog för förtal. Han tar upp sin telefon och visar att Skog på Facebook lagt ut en bild där han ritat tandborstmustasch och snedkammad lugg på Emtin.
– Han har porträtterat mig som Hitler!
Under de verbala byslagsmålen finns en sorglig verklighet för vanliga människor. Denna lilla kommun i Bergslagen ingår i ett större mönster. Sverige är ett skuldsatt land, det vet alla. Svenska privatpersoner är mer skuldsatta än nästan alla andra i Europa. Våra sammanlagda skulder hos Kronofogden växer, de har mer än dubblerats på tio år.
Av de fem kommunerna i Sverige med procentuellt flest skuldsatta medborgare ligger tre i Bergslagen: Skinnskatteberg 7,2 procent, Filipstad 8, Ljusnarsberg 9,3. Eller dess utkant: Eda i västra Värmland, 7,4 procent.
Dessa kommuner ligger längs ett rakt streck från öster till väster, centralorterna ligger på samma breddgrad: 59,5 grader nordlig latitud, utom Filipstad som ligger på 59,4.
Av detta geografiska faktum kan någon säkert bygga en teori. Men i Skinnskatteberg snubblar jag mest över gräl, anklagelser och frustration.
Hos Kronofogden beställer jag namnlistor på alla som är skyldiga pengar, och där upptäcker jag att kommunalrådet Emtin har en skuld på 7 450 kronor.
Lite pinsamt kan man tycka. Men Emtin tar det med jämnmod, han är en ganska obrydd person utom när han jämförs med Adolf Hitler, han säger att om han skulle ta vid sig av allt som skrivs på sociala medier hade han hängt sig för länge sedan.
Han tittar på listan och säger att skulden är betald, den handlade om ekonomiska åtaganden från ett tidigare äktenskap, det var krångel och missförstånd fram och tillbaka, men skulden är som sagt reglerad.
På anslagstavlan i kommunhuset sitter ett skojbrev från någon som kallar sig ”sheriffen” och som låtsas ge tillbaka Emtins körkort. Han miste kortet i oktober när han körde hem i natten från Arlanda, han hade varit på solsemester på Kap Verde och satt och tänkte på brandstationen – alltid denna brandstation! – och körde i 140. Vid Ekolsundsbron var det fartkontroll.
Det där är också reglerat, Emtin fick tillbaka lappen efter en månad.
När det gäller att vara obrydd är vänsterpartisten Fredrik Skog sverigedemokraten Emtins jämlike.
– Jaså, Jonny har polisanmält mig? Jaha. Jag har blivit polisanmäld säkert 20 gånger för svartbyggen, förtal. Allt möjligt. Påhittade anklagelser. Jag har polisanmält andra för förtal, jag överväger att anmäla kommunfullmäktiges ordförande för förtal, han tillät en kvinna, en gammal klasskamrat till mig, att under allmänhetens frågestund ställa frågor om jag betalar mina räkningar, jag har en rättslig tvist med kommunen om snedvriden konkurrens, det gäller en fastighetsaffär, jag anser att kommunen är skyldig mig pengar. Jag har anmält kvinnan för förtal också.
Apropå tvister har Skinnskatteberg en hockeyrink som blivit lite berömd därför att kommunalrådet Emtin beställde rinken och sedan fick företaget T&J Service i uppdrag att montera den. T&J tillhör Jonny Emtins fru. Hon heter Therese. “Jag är bara suppleant i bolagsstyrelsen”, säger Emtin, i övrigt har han inget med hustruns företag att göra.
Emtins fru är suppleant i kommunstyrelsen.
Kommunstyrelsen beställde en extern utredning som kom fram till att Emtin var jävig och att hans agerande stred mot kommunallagens bestämmelser om opartiskhet.
Emtin ser sig mer som ett offer för omständigheterna. Kommunen hade letat rink sedan 2021 (allting tar minst fem år i Skinnskatteberg). Han fick nys om en begagnad rink i Fagersta och ringde ordföranden i Fagersta AIK och frågade om den fanns kvar.
Affären gick på 277 000 kronor, en ny rink hade kostat uppåt 900 000.
– Allt ligger i betraktarens öga, säger Emtin.
Med det vill han säga att det finns olika åsikter om allt, att den externa utredningen anklagar honom för jäv betyder inte att det är sant, jag lyfte bara telefonluren, säger Emtin, och han har inget med hustruns bolag i vilket han är styrelsesuppleant att göra.
Jonny Emtin ville inte ens bli kommunalråd.
Han satt i en grävskopa i Sala när de ringde från Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet och vädjade att han skulle ta över.
Det var efter att Emtins partikamrat Ewa Olsson Bergstedt hade avsatts av kommunfullmäktige eftersom hon inte hade kontroll på ekonomin, utgifterna skenade i socialtjänsten.
Det var vänsterpartisten Fredrik Skog som yrkade på att Olsson Bergstedt skulle avsättas.
En sådan omröstning skulle hon ha klarat om hon inte hade retat upp moderaten Bosse Öberg. Under allmänhetens frågestund fick hon frågan om ett äldreboende som var försenat, och hon sa lite skämtsamt att det där borde moderaten Bosse Öberg svara på, Bosse som på något vis var medskyldig till förseningen på grund av några formalia.
– Hon retade upp oss. Vi blev tvärförbannade, säger Bosse Öberg.
Så han och den andre moderaten röstade på vänsterpartistens yrkande och därefter var Ewa Olsson Bergstedts politiska karriär slut.
Som Jonny Emtin beskriver det var det lite tragiskt. Ewas dröm var att bli kommunalråd. När den förverkligades störtades hon, Ewa som var folkpartist från början, Ewa som öppnade för Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg och förde dem till framgång.
Hon kanske hade kunnat komma tillbaka. Socialnämndens ordförande, liberalen Elisabeth Åberg, avsattes på samma möte men återinsattes snart eftersom det inte fanns någon annan lämplig liberal. (Centerpartiet har det ännu svårare, partiet ställer inte upp i årets val eftersom det saknas kandidater.)
Men i december avslöjade SVT Dalarna att en man drev lönnkrog på Ewa Olsson Bergstedts gård. SVT:s grävande reportrar besökte lokalen, mannen sa i det smygfilmade inslaget att de var välkomna, de köpte en öl för 30 kronor och betalade genom att swisha till mannen och skriva “Gorbys” i meddelanderaden.
Alla jag talar med kände till puben, fast mannen själv säger när jag ringer honom att det inte var någon pub alls, det var en privat lokal som han den aktuella kvällen “lånade ut till lite folk”. Han säger att SVT begick hemfridsbrott, han har polisanmält reportrarna och anmält inslaget till granskningsnämnden. ”De har misskrediterat mig.”
– Jag var på puben för flera år sedan. Jag hade med mig egen öl, säger Jonny Emtin.
Sverigedemokraterna brukade förlägga sina årsmöten till lokalen men har nu flyttat in hos Moderaterna mittemot brandstationen. ”Vi kan inte åka dit efter skandalen.”
– Puben har hållit på i en massa år, alla trodde väl att det var ok, säger socialdemokraten Lena Lovén Rolén.
– Jag reagerade inte på puben. Det här är obygden, säger moderaten Bosse Öberg och slår ut med armarna.
– Jag tog för givet att de hade tillstånd, särskilt när de annonserade så mycket i sociala medier, säger före detta socialdemokraten Arne Hjorth som, petad av valberedningen, inte får vara med i årets valrörelse och därför har lämnat partiet.
– Alla är lika inkompetenta. Jag kan saker, därför kom jag inte på valbar plats. Jag sågs som ett hot, säger han.
Socialdemokraternas nye ordförande heter Fredrik Wigerskog. Han undersköterska till yrket och leder Omtanken, en second hand-butik där personer kan arbetsträna och vinsten går till behövande.
Omtanken ligger mittemot den gamla järnvägsstationen där Fredrik Skog bor, snett mittemot den gamla slitna brandstationen och runt hörnet från Moderaternas och Sverigedemokraternas gemensamma lokal.
Alla motsättningar och all ilska ryms inom en radie på 100 meter. Wigerskog avgick för tre år sedan som ordförande för Skinnskattebergs arbetarekommun efter interna strider. De gällde huruvida Socialdemokraterna skulle tolerera sverigedemokraten Emtin som kommunalråd.
– Jag var inte beredd att sälja ut allt vi äger och har för att hindra Sverigedemokraterna att leda kommunstyrelsen.
Och nu puffar partiet fram honom som kandidat till kommunalrådsposten.
– När partiet kallar ställer man upp, säger han.
Han verkar inte särskilt stridslysten och inte ett dugg sugen på att kasta sig ut i en valrörelse. Han säger att tonläget i kommunstyrelsen kan bli högt.
– Ibland undrar jag: varför är jag här? Våra tjänstepersoner fick ont i magen av att vara i rummet. Det värsta är när vi inte ens hinner börja ett möte innan vi ajournerar oss för att lugna ner oss.
Det ligger ett vemod över det lilla samhället. Centralorten har 2 200 invånare, kommunen som helhet 4 200. Vänsterpartisten Fredrik Skog och socialdemokraten Fredrik Wigerskog gick i skolan tillsammans.
– Det är synd om Fredrik.
Säger Skog.
Wigerskog har en svart labrador som heter Ingvar. Den är hans guldkant i livet, säger han. Den förra hunden hette Tage, hunden före den Hjalmar.
Efter Carlsson, Erlander och Branting.
Ingen Olof? frågar jag.
– Palme är min stora inspiration, säger Wigerskog. Jag önskar att jag hade en procent av hans temperament och driv. Jag vill inte döpa hunden efter honom, då skulle folk säga Olle.
Socialdemokraternas första valparoll är: Ny brandstation!
Men Wigerskog tycker inte att beslutsunderlagen är tillräckliga. Hur ska den betalas? Behöver Skinnskatteberg verkligen en räddningsstation som är 1 700 kvadratmeter stor?
Runt hörnet sitter Bosse Öberg i Moderaternas lokal. Han är klädd i en t-tröja med Israels flagga och en jacka som ser ut som amerikanska arméns. Han bedömer att Sverige är i krig med Ryssland inom fem år, Ryssland kommer att försöka ta Gotland, Bornholm och Ösel, då behövs en ännu större räddningsstation än de 1 700 kvadratmeter man nu talar om.
– Vi har majoritet och kommer att köra över Socialdemokraterna. Jag hoppas att vi kan ha stationen färdig inom två år. Men jag har lärt mig den hårda vägen att allt tar en jäkla tid.
Det är bråttom, för räddningspersonalen har sagt upp sig. De står inte ut med lokalerna längre. Tolv års väntan är tillräckligt. Eller är fjorton? Eller är det sex, åren dessförinnan var väl bara utredningar och utredningar av utredningarna?
Första december slutar cirka 20 deltidsbrandmän. Då står Skinnskatteberg utan räddningstjänst, en verksamhet som kommunen är skyldig att ha.
Politikerna blir så illa tvungna att fatta ett beslut efter alla dessa år. Det verkar bli samma beslut som de fattade en gång tidigare, men på ett felaktigt sätt. Eller blir det ett beslut? Det finns mycket att träta om, kommunen äger 18 000 kvadratmeter i diverse lokaler som står utan användning.
Borta i skogen i ett tidigare sommarstugeområde bor Henry Bäck och hans fru Ingrid. Han är statsvetare, pensionerad professor i offentlig rätt, dessutom vänsterpartist. Han följer med indignerad förtjusning politiken i Skinnskatteberg.
Socialdemokratin brukade få 60-70 procent av rösterna i Bergslagens kommuner, säger han. När gruvor och industrier lades ner kollapsade socialdemokratin. I Fagersta gjorde vänsterpartisten Stig Henriksson succé och fick egen majoritet ett tag, i Norberg blev det en regnbågskoalition mellan sossar och borgare.
I Skinnskatteberg grälade socialdemokraterna med varandra. Några bröt sig ur och bildade ett eget parti som snart upplöstes.
Sedan dess har det inte varit någon stabilitet i lokalpolitiken med följden att beslut dras i långbänk år efter år och anklagelserna haglar.
– Det är ett system som pajat ur. Jag har aldrig sett något liknande, säger professor emeritus Bäck.
Tills nu?
Sverigedemokraten Jonny Emtin säger att den nya brandstationen ska vara klar inom åtta till tolv månader.
– Vi har fått fart på kommunen, säger han och nämner att hembygdsgården efter tolv års tjafsande äntligen har nytt tak.
– Kommer du in här och har något i huvudet blir du utsparkad direkt, säger vänsterpartisten Fredrik Skog som suttit i kommunfullmäktige längst av alla, 30 år.
– Korruptionsnätet är enormt spritt, säger Skog också. Alla har något på alla. Men de har inget på mig.
– Kommunstyrelsen har en arbetsmiljö som inte är värdig, säger socialdemokraten Lena Lovén Rolén. Jag tycker det är så hemskt. Det är för mycket okunskap och brist på självinsikt i kommunen.
Bredvid brandstationen ligger Bosses grillkiosk som drivs av en trevlig turk.
När jag sitter där och ser ut över kommunens maktcentra, moderaternas och SD:s lokal, vänsterpartistens hus, det lilla torget utan namn där socialdemokraten säljer begagnade möbler och udda glas, inser jag att det är Sverige jag ser.