Håkan Loob. Peter Forsberg. Henrik Lundqvist. Sedin-bröderna. Victor Hedman. Erik Karlsson.
Listan över vilka som vunnit Guldpucken, priset som tilldelas Sveriges bästa hockeyspelare, är både lång och ärofylld.
Den här gången, 70 år efter att priset instiftades, landar det i Rasmus Dahlins händer.
– Det är helt sjukt. Så fort jag fick höra att jag vunnit Guldpucken gick jag in och kollade alla som vunnit. Det är otroliga namn. Att få vara en del av det är helt overkligt. Jag har inte fattat det än, säger 26-åringen när Expressen lämnar över priset.
Hur planerar du att förvara trofén?
– Farsan har varit hård, sedan jag började min seniorkarriär, med att spara grejer. Så vi har ett rum fyllt med saker. Den kommer passa grymt i det rummet.
Lidköping-sonen, som tog sina första seniorskär i Frölundas verksamhet, har i åtta års tid varit bofast i världens bästa hockeyliga. Alla säsonger har spenderats i Buffalo Sabres, de senaste två har han varit kapten för klubben.
Merparten av åren har varit dystra kapitel i Dahlins och Buffalos historia.
Men den här säsongen tog laget död på den längsta slutspelstorkan i nordamerikansk sporthistoria – 15 år – och var bara en seger ifrån att ta sig till konferensfinalen mot Carolina Hurricanes.
– Det är helt magiskt vad vi i Buffalo gått igenom. Att se en hockeystad vända till något positivt. Vi var på en otrolig ”run”. Det har bara varit positivt det här året, det har varit sjukt häftigt.
Juryns motivering till Rasmus Dahlin Guldpucken 2026/27
Han har utvecklats från en lovande talang till en av NHL:s bästa backar.
Rasmus Dahlins insatser under säsongen 2026/2027 resulterade i att han nominerades till Norris Trophy och tog plats i NHL Second All Star Team. I rollen som lagkapten hjälpte han Buffalo Sabres att ta död på en rekordlång slutspelstorka när laget avancerade vidare från grundserien för första gången på 15 år. Väl där blev han den poängbästa svensken trots att hans lag bara spelade två slutspelsrundor. I landslagssammanhang var den Lidköpingssonen en av Tre Kronors mest framstående spelare under OS i Milano.
26-årige Dahlin har under säsongen visat prov på ett stort hockeykunnande och ett eftersträvansvärt ledarskap både på och utanför isen. Han är i dag ett av Sveriges mest respekterade namn i hockeyvärlden.
Juryn består av Expressens Linus Sunnervik, Adam Johansson och Gunnar Nordström medan Svenska hockeyförbundet representerats av ordförande Anders Larsson, generalsekreterare Tony Wiréhn och landslagschef Anders Lundberg.
Säsongen inleddes annars i moll med en ny bottenplacering i NHL-tabellen. Länge såg det ut att bli ett nytt misslyckande.
Men sedan hände något.
Från december och framåt blev Sabres ligans hetaste lag.
– Det är svårt att beskriva. Jag såg hur Buffalo blev en hockeystad. Människor börjar komma fram på affären och säga ”tack, tack för att ni gör det här för oss, att vi som stad får uppleva det här”. Det är en religion, berättar Dahlin som har en önskan inför nästa säsong.
– Allt jag vill är att vinna i den staden. Tänk att ha en parad där, att festa med alla människor. Det hade varit helt galet.
Om säsongen med Buffalo får klassas som framgångsrik var landslagsåret med Tre Kronor något annat. OS i Milano slutade med ett bittert uttåg i kvartsfinalen mot USA.
– Vi hade så jäkla mycket mer att ge. Vi fick inte ut max, det var jävligt surt. Det var en dålig smak i munnen när vi lämnade turneringen för jag vet att vi hade kunnat få ut mer av det laget. Vi är absolut inte nöjda.
Varför kom ni inte ur startblocken bättre, varför var ni så tröga?
– Jag vet inte, det är svårt att svara på. Vi kom igång med tävlingen bättre längre in i turneringen, vi fokuserade mer på att vinna närkamper och jobba hårt när det gällde. Vi kanske missade lite av det i början. Det blev bättre efter förlusten mot Finland, det var ett wake up-call men det kändes lite för sent.
– Jag har tagit stor lärdom av matcherna. Det är så korta turneringar, du har inte råd att få ett wake up-call. Det får inte hända i framtiden.
Dahlin ansågs under turneringen vara en av Tre Kronors bästa spelare. Trots det fick han inte ett byte i förlängningen mot USA.
När Quinn Hughes avgjorde för amerikanerna satt Dahlin på bänken.
– Det är inte jag som tar besluten. Vi har jäkligt mycket bra backar, det får man inte glömma. Det är världsbackar. Jag har inget riktigt svar men jag vet att om jag hade fått bestämma hade jag varit där ute. Det är som det är.
Har du pratat med Sam Hallam om det?
– Vi sa hejdå efter turneringen och tackade för sig.
Blir man förbannad när det händer, det är en OS-kvart och du spelar inte? Tänker du så?
– Jag vet inte. Det är vad det där. Det går att grubbla över. Beslut tas och jag kan inte göra något åt det. Du kan lipa åt det eller gå vidare. Jag väljer att gå vidare och jag ska visa att jag ska spela förlängning nästa gång.
Dahlin avslutade säsongen med Buffalo i mitten av maj. Det blev aldrig VM-spel med Tre Kronor efter det.
Han vill däremot spela VM i framtiden, trots att landslagsturneringar som World Cup och OS kommer spelas vartannat år framöver.
– Personligen ser jag VM som något stort. Du har chans att ta guld, du har chans att vinna för ditt land. Det är viktigt för svensk ishockey att traditionen med att åka på VM fortsätter.
Dahlin tycker egentligen att det är ganska självklart.
– Får du frågan och du kan, då ska du ställa upp. VM får inte bli en B- eller C-turnering. Jag tycker att du ska spela för ditt land när du kan och tänka egoistiskt: du har chansen att vinna något och ta ett guld och stå framför alla människor i Stockholm. Det är stort.
00:an Dahlin tillhör den nya generationen svenska spelare som sakteliga börjar ta för sig i NHL och i landslagssammanhang. Att han och hans jämnårige inte skulle bry sig om Tre Kronor viftar han bort.
– Jag vill stänga det snacket direkt. Det är en ung generation och alla har inte fått frågan. De äldre spelarna får frågan före 00-talisterna fortfarande. Den här generationen ska bygga upp något, att landslaget är viktigt.
– Jag tror att vi kommer hitta en extremt bra kultur i landslaget. Se bara JVM-grabbarna, de är där för att tävla. Det kan bli något riktigt stort. Det är för tidigt att kalla oss nonchalanta för vi har många år framför oss och mycket kvar att ge.
Dahlin följde själv Juniorkronornas väg till JVM-guldet i vintras. Han noterade också 07:orna och 08:orna Ivar Stenbergs, Anton Frondells, Jack Berglunds och Viggo Björcks framfart i senior-VM.
Det var medryckande, medger Dahlin.
– 110 procent. Jag är så jäkla taggad på Tre Kronors framtid och jag var så jäkla glad att se JVM, hur de spelade och hur de kom ihop som grupp, hur de tävlade. Vi har tävlingsgubbar i Leo (Carlsson) och Raymond med. De är skillade, men först och främst vill de vinna med laget. Kan vi, 2000-talisterna, den nya generationen, komma ihop och bygga något som grupp, då kan det bli riktigt bra.
Du är kapten för Buffalo. Ser du dig själv vara kapten för Tre Kronor någon gång?
– Det är ingenting jag tänkt på, men får jag frågan, då kommer jag – utan att blinka – tacka ja.
Det råder inga tvivel om att Rasmus Dahlin är en hockeyälskare. Det märks så tydligt när han pratar. Passionen för sporten är enorm och han säger själv att han inte kan tänka sig att sluta spela.
– Jag vill kräma ur min hockeykarriär så mycket det bara går, det är planen.
Du ska pusha 40?
– Absolut.
Är det ett löfte?
– Jag kommer pusha, sedan får vi se hur det går. Helst 40.
Är du Sveriges Jaromir Jagr?
– Hehe, njae, jag vet inte. Men jag är helt besatt av sporten. Jag vill spela så länge jag kan. Det har redan gått åtta år i NHL, det känns som att det gått två år. Tiden kommer bara springa iväg, jag vill bara spela så länge jag kan.
Under tisdagen publicerar Expressen en längre intervju med Rasmus Dahlin där han berättar om det omtumlande året tillsammans med hustrun Carolina Matovac.
Tidigare Guldpucken-vinnare, 1956-2026
1956 – Åke Lassas, Leksands IF
1957 – Hans ”Stöveln” Öberg, Gävle GIK
1958 – Hans Svedberg, Skellefteå AIK
1959 – Roland Stoltz, Djurgårdens IF
1960 – Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson, Södertälje SK
1961 – Anders ”Acka” Andersson, Skellefteå AIK
1962 – Anders ”Acka” Andersson, Skellefteå AIK
1963 – Ulf Sterner, Västra Frölunda IF
1964 – Nils ”Nicke” Johansson, MoDo AIK
1965 – Gert Blomé, Västra Frölunda IF
1966 – Nils Nilsson, Leksands IF
1967 – Bert-Ola Nordlander, AIK
1968 – Leif ”Honken” Holmqvist, AIK
1969 – Lars-Erik Sjöberg, Leksands IF
1970 – Leif ”Honken” Holmqvist, AIK
1971 – Håkan Wickberg, Brynäs IF
1972 – William Löfqvist, Brynäs IF
1973 – Thommy Abrahamsson, Leksands IF
1974 – Christer Abris, Leksands IF
1975 – Stig Östling, Brynäs IF
1976 – Mats Waltin, Södertälje SK
1977 – Kent-Erik Andersson, Färjestad BK
1978 – Rolf Edberg, AIK
1979 – Anders Kallur, Djurgårdens IF
1980 – Mats Näslund, Brynäs IF
1981 – Peter Lindmark, Timrå IK
1982 – Patrik Sundström, IF Björklöven
1983 – Håkan Loob, Färjestad BK
1984 – Per-Erik Eklund, AIK
1985 – Anders Eldebrink, Södertälje SK
1986 – Tommy Samuelsson, Färjestad BK
1987 – Håkan Södergren, Djurgårdens IF
1988 – Bo Berglund, AIK
1989 – Kent Nilsson, Djurgårdens IF
1990 – Rolf Ridderwall, Djurgårdens IF
1991 – Thomas Rundqvist, Färjestad BK
1992 – Tommy Sjödin, Brynäs IF
1993 – Peter Forsberg, Modo Hockey
1994 – Peter Forsberg, Modo Hockey
1995 – Tomas Jonsson, Leksands IF
1996 – Jonas Bergqvist, Leksands IF
1997 – Jörgen Jönsson, Färjestad BK
1998 – Ulf Dahlén, HV71
1999 – Daniel Sedin & Henrik Sedin, Modo Hockey
2000 – Mikael Johansson, Djurgårdens IF Hockey
2001 – Mikael Renberg, Luleå HF
2002 – Henrik Zetterberg, Timrå IK
2003 – Niklas Andersson, Västra Frölunda HC
2004 – Johan Davidsson, HV71
2005 – Henrik Lundqvist, Frölunda HC
2006 – Kenny Jönsson, Rögle BK
2007 – Per Svartvadet, Modo Hockey
2008 – Stefan Liv, HV71
2009 – Jonas Gustavsson, Färjestad BK
2010 – Magnus Johansson, Linköpings HC
2011 – Viktor Fasth, AIK
2012 – Jakob Silfverberg, Brynäs IF
2013 – Jimmie Ericsson, Skellefteå AIK
2014 – Joakim Lindström, Skellefteå AIK
2015 – Victor Hedman, Tampa Bay Lightning*
2016 – Erik Karlsson, Ottawa Senators
2017 – Erik Karlsson, Ottawa Senators
2018 – William Karlsson, Vegas Golden Knights
2019 – Robin Lehner, New York Islanders
2020 – Ej utdelat
2021 – Victor Hedman, Tampa Bay Lightning
2022 – Gabriel Landeskog, Colorado Avalanche
2023 – Erik Karlsson, San Jose Sharks
2024 – Gustav Forsling, Florida Panthers
2025 – William Nylander, Toronto Maple Leafs
2026 – Rasmus Dahlin, Buffalo Sabres
* Från 2015 har NHL-spelare haft chansen att vinna priset. Dessförinnan delades Guldpucken endast ut till spelare hemmahörande i svensk ishockey.