Emma Thimgren är kulturskribent.
Få kan ha undgått det globala genombrott som den första säsongen av ”Off campus” har fått. Collegeserien, som är baserad på Elle Kennedys böcker, är Amazon Primes tredje mest framgångsrika debut någonsin, och den största bland kvinnor 18–34 år. Även kritikerna har varit positiva, vilket gjort att serien fått det för genren ovanligt höga samlingsbetyget på 96 procent på sajten Rotten Tomatoes.
Själv var jag tvungen att se om säsongen, efter att jag först avfärdat serien som ett guilty pleasure och slötittat på de första avsnitten. Så varför är ”Off campus” så uppslukande?
Likt gayserien ”Heated rivalry” som charmade världen för något halvår sedan frontas ”Off campus” av hunkiga hockeyspelare, men som dess föregångare är sporten inte det drivande narrativet utan bara en tacksam kuliss. Förutom en ursäkt att inkludera barbröstade scener i omklädningsrum gör sig den actionfyllda sporten bra visuellt. Det är dessutom ett kontrastrikt berättargrepp när buffliga machomän förvånar genom att vara känslomässigt utvecklade.
Handlingen följer en välbekant mall av två motsatser som faller för varandra. Sportkillen Garrett övertalar den nördiga musikstudenten Hannah att hjälpa honom att klara en tenta. Som kompensation ska han se till att hon landar musikern hon trånar efter. Självklart inser Hannah att det är Garrett hon vill ha istället, men där tar förutsägbarheten slut.
Som en del av millennialgenerationen förknippar jag serier riktade till unga med ett ord: chockfaktor. Under sina fyra säsonger bockade 00-talets största ungdomsdrama “The OC” av stalkers, drogöverdoser, mord och incest. ”Off campus” är lättare att relatera till för målgruppen och lyckas vara ett föredöme för män utan att kännas verklighetsfrånvänd eller präktig. Det som serierna dock har gemensamt är de ambitiösa soundtracken, som helt klart är en stor del av succén.
Men den främst säljande faktorn är hur den kvinnliga blicken genomsyrar karaktärernas romanser och sexliv. Serien tacklar både våld i nära relationer, och hur Hannah med Garretts hjälp läker från det övergrepp hon utsatts för. Här gör man ett strålande jobb med att diskutera svåra ämnen utan att det blir snaskigt. Det är en uppfriskande motvikt mot incelkulturen och särskilt aktuellt när Sveriges riksdag i början av juni röstade igenom att plocka bort samtycke från läroplanens övergripande delar.
Därför är ”Off campus” en effektiv trojansk häst för att nå den unga publiken. Att det är så välskrivet bekräftas av att serien inte bara lockat tonåringar utan även kvinnor högre upp i åldrarna. Det bevisar att det finns ett sug efter den underskattade genren romance, men också att det går att göra genomtänkta romantiska draman utan billiga knep.
”Off campus” finns på Prime Video.
Inbäddat innehåll