När Abdulahdi Emziln, 30, parkerade sin motorcykel i onsdags kväll utanför bostaden han hyr i Casablanca hade han inga stora planer inför framtiden. Han jobbar på en budfirma och kör hemleverans på motorcykeln.
Tidigt på morgonen vaknade han och öppnade sin Facebook. Flödet svämmade över av bilder och filmer på tiotusentals människor som simmade över gränsen till Spanien. Han väckte sin hustru Fadwa Said, 27, och sa att nu var det dags att förverkliga drömmen om att ta sig till Europa.
– Vi packade ner lite kläder, tog med oss det mest nödvändiga och begav oss till tågstationen i Casablanca. Vi kom fram till Tanger under dagen och därifrån lyckades vi ta oss vidare till Spanien, säger Abdulhadi Emziln med en mycket trött röst på telefon.
”Drömmen om Europa”
Han lyfte ner sin treåriga dotter Hidaya i en badring. Hustrun Fadwa höll sig fast i den. Han sköt fram den försiktigt tills de nådde Ceuta. Det tog mindre än en halvtimme innan de var på spansk mark. När fötterna nådde den spanska stranden föll han på knä.
– Jag tackade Gud. Jag trodde att allt lidande var över och att nu börjar den lyckliga framtiden – drömmen om Europa blev verklig.
Medan de simmade drunknade människor runtomkring dem. Spanska myndigheter hävdar att det rör sig om 77 personer.
– Det var mörkt men vi kunde se deras kroppar som vi passerade medan de flöt i mörkret. Jag bad min hustru att bara fokusera på att ta sig fram, säger Abdulhadi Emziln.
Det spanska inrikesdepartementet har tidigare uppgett att cirka 50 000 människor tog sig över från Marocko till spanska Ceuta de senaste dagarna. Flera europeiska länder inklusive Sverige har reagerat starkt mot Spanien. Sveriges migrationsminister Johan Forssell underströk att ”Sverige kommer inte att ta emot några eventuella migranter”. Jimmie Åkesson beskrev det som ”invasion” och krävde av Spanien att stänga sin gräns.
Ville till ett tillfälligt flyktingboende
Två dygn senare har över 47 000 människor tagit sig tillbaka Marocko – bland andra Abdulhadi och hans familj.
– När vi kom fram till ön hade lokalbefolkningen stängt ner allt. De höll sig i sina hem och de stängde alla matbutiker. Vi kunde inte få tag på mat eller vatten. Vi höll på att svälta. Jag förstod att de ville tvinga oss att återvända till Marocko, säger Abdulhadi, från tåget tillbaka till Casablanca.
När Abdulhadi la sin dotter och sin hustru i en badring för att simma över till Spanien slängde de allt de hade med sig. Alla kläder och alla matburkar.
De hoppades att den spanska polisen skulle ta dem vidare till ett tillfälligt flyktingboende. Men Abdulhadi hade andra planer än att stanna i Spanien.
– Spanien var inte slutdestinationen. Jag ville åka vidare antingen till Italien eller till Frankrike. I Spanien finns det inga jobb. Jag vill ge min treåriga dotter en bättre framtid så att hon kan gå i skolan och plugga vidare och att jag skulle hitta ett jobb som ger oss ekonomisk trygghet, säger Abdulhadi.
”Jag kommer försöka igen”
Det spanska polisfacket kallade tidigt migrantanstormningen ”hybridkrigföring” och andra experter hävdar att krisen utlösts av Marocko. Förra utrikesministern Carl Bildt (M) pekar på ett möte mellan Spanien och Algeriet som en utlösande faktor. Den bilden delas av en annan tidigare utrikesminister Jan Elisaon (S), som också varit FN:s tidigare vice generalsekreterare.
Dagens Nyheter har pratat med människor som bekräftar att de uppmanades korsa gränsen. En berättar att folk ”bankade på dörren hos oss” med direktivet ”åk till Ceuta”.
Men Abdulahdi Emziln står fast vid att han inte fick uppmaningar från någon grupp eller person för att ta sig till Spanien, utan han såg på Facebook hur folk lyckades nå Spanien bestämde han sig på stunden att göra ett försök. Det försöket lyckades men blev kortvarigt.
– Polisen satte in tårgas och vattenkanoner mot oss. Vi drabbade samman och de slog oss brutalt. Jag blev rädd för min dotter som höll på att kvävas ihjäl och var törstig och hungrig, säger Abdulhadi medan högtalarna meddelar att tåget rullar in på ”al-dar al-Bayda” Casablancas centralstation.
Abdulhadi är trött och besviken. Han håller sin treåriga dotter i famnen.
– Jag kommer att försöka igen. Jag kämpar för min dotters framtid, säger Abdulhadi.