Sedan Ronny Andersson första gången såg ”Rasmus på luffen” som barn har han längtat ut på vägarna.
Efter skilsmässan för tio år sedan gjorde han slag i saken och gav sig ut med tummen i vädret. Sedan dess gissar han att det blivit trehundra bilturer med främlingar genom hela Sverige.
– Den stora tjusningen är ändå mötena i bilarna, säger han.
I år har han tillbringat semestern med att lifta genom alla 33 skånska kommuner – på fem dagar.
Inåt landet var det enklast, berättar han. Från Lund till Lomma fick han promenera, en vandring på omkring två timmar.
– Jag tog Fjelievägen, och där gick det inte att lifta. Cykelvägen gick bredvid och uppe på motorvägen får man inte gå.
Han ser alltid till att hålla sig i rörelse och tippar på att han går mellan 20 000 till 35 000 steg om dagen. Men på ett bra ställe kommer skjutsen ofta inom fem till tjugo minuter.
Vi befinner oss vid Dalbyvägen, där Stora Råby byaväg löper in.
– Vägen här ute är ganska bra. Lagom stor, lagom trafik och inga mitträcken som ställer till det för bilarna som ska stanna. Sedan har vi en busshållplats där uppe som kan lura bilister att tro att det bara är en snåljävel som inte vill ta bussen. Men det är ändå en bra plats att stanna på, säger Ronny Andersson.
Härifrån ska han testa ta sig vidare mot Dalby.
Vad får du för reaktioner av folk?
– En del kommer med det här att ”jag liftade förr, vad kul att se att några fortfarande vågar lifta”. Och många säger ”jag är kristen”, ”jag är muslim” eller ”mamma säger att man ska hjälpa”.
Vem är den stereotypa personen som plockar upp en liftare?
– Det här året har varit lite annorlunda, då ett par stycken faktiskt har varit mor och dotter. Tidigare så har det mest varit grovarbetare och folk med utländsk härkomst. Turister, speciellt tyskar och danskar, är inte lika rädda av någon anledning. I Sverige är vi lite mer restriktiva.
Vad ska man tänka på om man vill testa att lifta?
– Var öppen, försök se glad ut och ha inga solglasögon som skymmer ansiktet. Och skulle en bil välja att passera, tacka för att de har sett dig. Det har hänt både en, två och tre gånger att den i bilen då kommit på andra tankar, vänt tillbaka och sagt ”Jag tänkte att jag väl kan plocka upp dig i alla fall.”
Men det allra viktigaste är att lita på magkänslan – både för den som liftar och för den som sitter i bilen. Det går bra att sakta in och ångra sig, säger Ronny Andersson.
– Är man orolig: Lås dörrarna och veva ner rutan lite. Då kan man direkt känna på energin hos den som står och liftar.
När de första bilarna passerat Ronny Andersson på vägen suckar han frustrerat och erkänner att han har dåligt tålamod. Men det dröjer ändå inte länge innan en yrkesförare stannar och låter honom åka med.
– Det blir så spännande möten i bilarna, man kan prata om vad som helst. Människor öppnar upp sig och berättar om sina familjesituationer. Det är till och med en som har frågat: ”Ska jag stanna kvar hos frun eller ska jag lämna henne?” Jag är ju bara en liftare, en vanlig person. Men jag rådde honom att kämpa lite till i alla fall.