”The future is female”, skanderade en gång de lesbiska separatisterna på den feministiska bokhandeln Labyris Books. Det var 1970-tal i New York, men denna slogan – sedermera populariserad av Hillary Clinton – har länge framstått som sann, åtminstone litterärt sett. Åtminstone i Sverige.
Litteratursverige har dominerats av kvinnor de senaste åren.
Sedan 2023 har jag lett Svenska Dagbladets litteraturprisjury, där vi belönar författare som gett ut minst två och högst fem skönlitterära verk. Detta arbete har gjort det mycket tydligt att det mest spännande skett på den kvinnliga sidan. 2024 var det bara kvinnor på kortlistan; 2025 fanns en enda man med. De senaste fyra åren heter pristagarna Sara Gordan, Judith Kiros, Hanna Rajs och Linda Örtenblad.
För några år sedan var det så få manliga debutanter och så många kvinnor som nominerats till Augustpriset att DN fick dra ihop en hel panel med manliga författare för att diskutera sakernas tillstånd.
Men det kan vara slut med det nu, tänker jag efter att ha läst ett par antologier från skrivarlinjerna vid folkhögskolorna Biskops Arnö, Jakobsberg och Skurup, tre av landets mest tongivande författarskolor.