Hon hade levt ett aktivt och innehållsrikt liv med lokalrevy, linedance, golf, familj, barn, barnbarn och ett arbete hon trivs med. Då kom 60-årsdagen och slog till som en stor och inte så behaglig överraskning.
– Jag blev verkligen överrumplad. Jag kände oj, hur kan tiden ha gått så här snabbt. Jag har i alla år varit tacksam över att jag inte har känt någon ålderskris. Det var inte förrän nu när jag skulle fylla 60 som de känslorna dök upp, säger Erika som bor i Glumslöv och fyllde år den 2 juli.
Något som har påverkat henne känslomässigt, är att det nyligen blev ett abrupt slut mellan henne och Helsingborgs lokalrevy. En förening där hon hade varit mycket aktiv under 15 år. Erika känner att hon inte fick något svar på varför samarbetet tog slut.
– Att det inte blev någon fortsättning med revyn och det gänget, bidrog till att jag hamnade i en livskris i samband med min kommande 60-årsdag. Jag har efter detta blivit lite sökande för att försöka hitta en ny passion i livet.
Dessutom bröt hon upp från den man hon levt med i många år.
– Jag tror att åldersångesten hänger ihop med det. Att jag blev ensamstående och singel för första gången i mitt vuxna liv. Utan partner och utan revyn blev det en tomhetskänsla. Revyn var en del av min identitet.
Erika började fundera över frågor som att ge sig ut i dejtinglivet eller att leva ensam. Hur ska man göra? Finns det någon som vill vara med mig? Frågorna hade inga givna svar.
– Jag känner mig inte äldre inombords än för 10 eller 30 år sedan. Men när man tittar i spegeln så ser man ju att åren har gått. Då kommer man också på att det är inte så många år tills jag fyller 70. Och det är inte speciellt långt till 80.
Dessa tankar fick Erika att sätta fart. Även om hon alltid har varit aktiv, så fick hon ännu mer bråttom. Det var mycket hon ville hinna med. Hon anmälde sig till en kurs i att köra travhäst. Hon går på linedance, hon flyttade till ett nybyggt bostadshus i Glumslöv och hon var på film-kollo för seniorer där hon lärde sig att göra och klippa film.
– Det är bra att prova på de där grejerna som ligger utanför sin komfort-zone. När man har vuxna barn har man ju ett annat utrymme till att göra saker man har tänkt att man skulle vilja göra.
Samtidigt är familjen med döttrarna och femåriga barnbarnet Ebba det dyrbaraste i livet för Erika.
– Jag hade förmånen att vara deltidsmormor när hon var yngre. Det gav oss en väldigt bra relation. Hon betyder allt för mig. Man hör andra prata om hur det är att få barnbarn och så plötsligt får man ett eget och blir helt uppslukad, säger Erika och kramar om Ebba som är hos mormor denna dag.
Erika står även sina båda döttrar nära. De bor i Helsingborg och i Glumslöv så det är enkelt att ses.
– Det har betytt mycket att ha dem nära i vardagen. Det har gjort att jag hänger med i snacket. I deras sätt att prata. Jag tror att jag känner mig yngre tack vare att jag får vara med i döttrarnas värld. Det är så kul att vi kan göra saker tillammans.
Erika kommer ursprungligen från Skellefteå. Hon flyttade till Skåne 1987.
– Jag var square dance-instruktör och hörde att det fanns mycket av den dansen här så därför flyttade jag ned.
Det norrländska lugnet i rösten finns kvar trots att det är så många år sedan hon flyttade söderut. Hon blev kvar i Skåne och har nu passerat sin 60-årsdag. Men det var inte helt självklart att födelsedagen skulle uppmärksammas.
– Jag mådde inte så bra av att tänka på att jag skulle fylla 60. I vintras var det nog som värst. Men då tänkte jag att jag hade två val. Att ignorera min födelsedag totalt, eller att omfamna den. Och jag bestämde mig för att omfamna den.
Sagt och gjort, Erika gjorde en plan för tiden runt sin årsdag. Två veckor innan födelsedagen reste hon till London, ensam, för att gå på konsert med en countryartist hon hade sett när hon var ung.
– Jag åkte helt själv och det blev en fantastisk upplevelse, säger hon och ler när hon tänker tillbaka.
– Det blev som att sluta en cirkel och knyta ihop en säck när jag såg artisten igen.
Under födelsedagsveckan åkte Erika på dagspa ensam och gick på ansiktsbehandling. På själva födelsedagen blev hon uppvaktad på morgonen av dotter, och med hemlagad middag med barn och barnbarn på kvällen. Dagen efter blev det födelsedagsfest med middag på restaurang.
– Jag bjöd mina närmaste. Vi var 17 stycken och vi firade rejält. Sedan åkte jag med Ebba, döttrarna och deras respektive till Frankrike.
Erika bestämde sig alltså för att fira i stället för att ignorera sin årsdag.
– Det är jag jätteglad för. Jag kan verkligen rekommendera att fira.
Nu har Erika kommit över åldersnojan och ser framåt.
– Det känns jättebra. Nu är jag redo.
Hon vill skicka med några ord till andra som känner av åldersångest.
– Våga fortsätta vara nyfiken och aktiv. Ta vara på de möjligheter som kan dyka upp genom att träffa nya människor i nya sammanhang. Var modig, för det kan leda till något nytt.