Daniel Lindvall är författare och forskare i sociologi och hållbar utveckling.
Efter juni månads värmerekord står Europa återigen i brand. Från Grekland till Portugal brinner det kruttorra landskapet. I Spanien har tretton personer mist livet och i Frankrike har bränderna hotat miljonstaden Bordeaux. Mer än 300 000 personer har flytt lågorna.
Dessa monsterbränder är en del av den större katastrof som vi känner som klimatkrisen. Brandsäsongen börjar tidigare och sträcker sig längre in över hösten. Och med ett varmare klimat kommer det att brinna än mer. Enligt en studie i tidskriften Nature väntas risken för extrema brandförhållanden i Europa fördubblas när upphettningen når över två grader. I Medelhavsområdet kan det bli upp till tio gånger värre.
För dem som är direkt drabbade kan bränderna vara förgörande, men även vi som bevittnar dem på avstånd blir berörda. Studier visar att klimatoron och stödet för klimatpolitiska åtgärder stärks. Engagemanget klingar förvisso av efter en tid, men katastrofer som sker nära ett val kan få politisk betydelse.
I Australien föll den klimatskeptiska regeringen 2022 efter en tid av våldsamma skogsbränder och översvämningar. Mer än 40 procent av väljarna uppgav att deras oro för klimatet hade fått dem att byta parti. Idag är Australien ett av de länder i världen som snabbast bygger ut den förnybara energin.
Men det är långt ifrån säkert att monsterbränderna leder till ett brett klimatpolitiskt uppvaknande. Klimatskeptiska och högerpopulistiska partier åtnjuter fortsatt starkt stöd runt om i Europa. Forskning visar dessutom att människor tolkar händelserna olika beroende på sin identitet och ideologi.
I en studie genomförd efter en skogsbrand i Kalifornien fann man att stödet för klimatpolitiska åtgärder ökade bland individer som vanligtvis röstar på Demokraterna, medan republikanska väljare i stort sett inte ändrade sina attityder. De ser skogsbränderna som naturliga händelser och efterfrågar bättre skogsförvaltning snarare än åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Upplevelsen filtreras genom människors tolkningsramar och omformas av de politiska samtal som präglar de gemenskaper de tillhör.
I brandkatastrofers efterspel vaknar dessutom ett djupt mänskligt behov av att finna en syndabock. En grupp eller en person som kan hållas ansvarig. Därför är det vanligt att pyromaner eller bristfällig skogsvård får skulden, snarare än fossila bränslen. ”Säkerhetsapparaten är fullt mobiliserad för att identifiera pyromanerna”, deklarerade Frankrikes inrikesminister. Över hundra misstänkta har gripits.
De flesta bränder antänds visserligen av mänskliga händer, och faktorer som bristande skogsskötsel och en avfolkad landsbygd påverkar brändernas framfart. Men det är ett oomtvistligt faktum att klimatförändringarna driver trenden mot allt våldsammare skogsbränder. De som har drabbats av en katastrof kan däremot ha svårt att acceptera en orsak som de själva bär delansvar för. Det finns forskning som visar att klimatskeptiska väljare uppfattar politiker som kopplar skogsbränder till klimatförändringarna som mindre empatiska och mindre kapabla att hantera framtida bränder.
Det mediala samtalet kring extrema väderhändelser spelar också en avgörande roll för hur människors förståelse av en katastrof formas. Och det finns starka politiska intressen av att flytta uppmärksamheten bort från den verkliga orsaken. Att frikoppla utsläppen av växthusgaser från ansvarsfrågan.
Moder natur ropar på vår uppmärksamhet, men hennes röst förvrängs av vår polariserade politiska kultur.
Därför förs kampen om narrativet ofta lika frenetiskt som räddningstjänstens kamp mot lågorna. I Spanien har premiärminister Pedro Sánchez sagt att bränderna är ”det mest smärtsamma uttrycket för en klimatkris”, medan hans konservativa motståndare efterfrågar hårdare tag mot pyromaner. Det högerextrema partiet Vox, som har gått framåt i opinionsundersökningar under sommaren, har påstått att solcellsparker på landsbygden har bidragit till bränderna. De kallar det klimatterrorism.
En genomgång av nyhetsrapporteringen om en av monsterbränderna i Grekland 2023 visade att artiklar som pekade ut migranter och pyromaner var dubbelt så vanliga som de som nämnde klimatförändringen. Inte sällan är det samma politiska aktörer som sprider vilseledande berättelser om klimatkrisens konsekvenser som de som vill bromsa utfasningen av fossila bränslen.
Den som hoppas att världen ska inse klimatkrisens allvar när den bokstavligen står i brand kan komma att bli besviken. Moder natur ropar på vår uppmärksamhet, men hennes röst förvrängs av vår polariserade politiska kultur. Oeniga och vilseledda vandrar vi rakt in i elden.