Det borde därför vara en självklarhet att de allra största offentliga infrastrukturprojekten granskas av en oberoende instans. Den ansvariga myndigheten ska naturligtvis styra och följa upp sitt eget arbete, men lika självklart borde en extern granskning löpande kontrollera kostnader, tidsplaner, upphandlingar, riskbedömningar och förändringar under projektets gång.
Västlänken i Göteborg och den planerade nya slussleden i Trollhättan är olika projekt, men de aktualiserar samma principiella fråga: Hur säkerställer vi att investeringar för tiotals miljarder kronor genomförs med tillräcklig ekonomisk kontroll och att politiska beslut bygger på ett oberoende beslutsunderlag?
En oberoende kontrollfunktion skulle inte innebära ett misstroende mot ansvariga myndigheter. Tvärtom skulle den stärka förtroendet för besluten, minska risken för kostnadsökningar och ge både riksdag, regering och allmänhet en tydligare bild av projektens utveckling. När så stora summor står på spel borde dubbel kontroll vara en självklar del av god förvaltning.
Varje miljard som används ineffektivt är en miljard som inte kan användas där den gör större nytta
En sådan granskning är dessutom ingen kostnad i egentlig mening, den är en investering. Om ett enda projekt kan undvika fördyringar i miljardklassen eller upptäcka allvarliga risker i tid har granskningskostnaden sannolikt betalats många gånger om. Samtidigt frigörs resurser som kan användas till andra angelägna investeringar inom exempelvis sjukvård, skola, försvar eller infrastruktur.
Det handlar alltså inte om att bromsa utvecklingen. Det handlar om att få ut mer samhällsnytta av varje skattekrona. Bättre ekonomisk kontroll innebär att fler projekt kan genomföras inom samma ekonomiska ramar. Ett starkare och bättre samhälle för oss alla.
Inför valet vore det värdefullt att få besked från partierna. Är de beredda att göra oberoende granskning obligatorisk för statliga investeringar över en viss storlek?
Varje miljard som används ineffektivt är en miljard som inte kan användas där den gör större nytta. Den verkliga frågan inför valet är därför inte om Sverige har råd med en oberoende granskning av sina största investeringar. Frågan är om vi har råd att avstå.
Svein Blikfeldt