Det är sommarlov. Det har varit sommarlov länge redan, och det kommer vara sommarlov ett bra tag till. I Göteborg sträcker sig ledigheten över drygt två månader, 66 dagar för att vara exakt. På andra platser i landet, ännu lite längre. Det ger barnen möjlighet att bara vara, att slappna av, leka fritt och upptäcka världen. Det är underbart – i teorin.
I verkligheten ser det annorlunda ut. I 2026 års verklighet är sommarlovet alltför långt. De svagaste eleverna, de från socioekonomiskt ansträngda hem, tappar kunskaper– ett internationellt välkänt fenomen som går under benämningen summer learning loss.
Barn som inte sporras att läsa böcker, som inte åker på semesterresor som vidgar vyerna, som inte åker på läger och träffar andra barn eller erbjuds stimulerande aktiviteter av annat slag, kommer självklart att halka ner under de 10 veckor långa sommaruppehållet. Barn som inte har svenska som modersmål, tappar naturligtvis viktiga språkkunskaper medan juni blir till juli och juli blir till augusti.
Klyftorna i svensk skola har ökat markant de senaste decennierna. Invandringen och bostadssegregationen hör till de huvudsakliga förklaringarna.
Men man kan även se en ökande ojämlikhet mellan stad och landsbygd, mellan storstad och småstad, där föräldrarnas utbildningsnivå är den huvudsakliga förklaringen . Sommarlovet vidgar de befintliga klyftorna.
Vi tänker så gärna på sommarlovet som vi själva minns det – eller som den svenska litteraturen gestaltar det i vårt kollektiva minne: Långa dagar i frihet, oändliga cykelturer, bad i hav och sjö, bokslukande, Tophat och Popup för några kronor, små påsar med varm nötcreme i fickan, några veckor hos far- eller morföräldrar; ett torp, ett skärgårdsstuga, en roddbåt, en läckande gummibåt, mer eller mindre lyckosamma fisketurer.
Kanske en ny vänskap, en första förälskelse. Frihet, solbruna ben och kliande myggbett; blåbär och björnbär, föräldrar som obetydliga bakgrundsfigurer när barndomens och de tidiga ungdomsårens äventyr utspelade sig; hur den förväntansfulla försommaren blommade ut i het högsommar och sedan drog sig tillbaka i sammetslen sensommar. Det är allt detta vi tänker på när vi nostalgiskt nynnar på någon av de klassiska sommarlovslåtarna.
Minnet är som en skakig Super 8-film i varma färger. Men filmen är slut. Barn är inte fria längre, inte på det sättet. Torpet är sålt och en vanlig glasstrut kostar 40 kronor. Bibliotekens läskampanjer ratas och ungarna sitter klistrade vid sina mobiler i stället.
En vanlig badplats kan förvandlas till en brottsplats och det plötsliga våldet kan slå till var som helst. Tanken på 10-åringar som cyklar omkring på egen hand i timtal, på upptäcktsfärd bland kalkbrott och nedlagda industriområden känns absurd.
Vi står på skolgården, i gympasalen eller i kyrkan och sjunger om det långa sommarlovet. Barnen gratuleras till att ha tagit sig igenom ännu ett läsår; nu ska de äntligen få njuta av den underbara sommarledigheten. Men dagen efter måste de gå upp precis lika tidigt som vanligt – för att gå till fritids där de ska vara i flera veckor tills föräldrarnas semester börjar.
Och föräldrarna pusslar allt vad de kan, lägger sina semestrar omlott, kanske har de, till kollegernas förtret, sparat lite föräldraledighet som de använder för att dryga ut semestern och låta barnen slippa ut från den kommunala barnomsorgen. Man försöker hitta läger och kollon och aktiviteter som sträcker sig över hela dagen – utan att kännas som förvaring.
Varför egentligen? Vem gynnas av det extremt långa sommarlovet?
Tidigare i somras föreslog Moderaterna att läsåret görs om till ett treterminssystem med väsentligt kortare sommarlov. Jag förstår varför lärarna å det starkaste motsätter sig en sådan reform. Många är underbetalda och har en orimlig arbetssituation under läsåret – men det borde rättas till, snarare än kompenseras med mastodontsemestrar. Det är ändå otillräckligt, annars skulle ju inte så många lärare lämna yrket i förtid.
Sommarlovet är inte vad det en gång var, för Sverige är inte vad det en gång var, på 50-talet eller 70-talet eller 90-talet. Mamma är inte längre hemmafru och mormor och morfar har numera egna semesterplaner med sina kompisar. Sommarlov, sköna sommarlov, det är har blivit dags att uppdatera denna kvarleva från en tid som sedan länge flytt.