En mamma i Bergsjön med skulder, barn som lider av psykisk ohälsa och en tonåring som börjar hamna i kriminella kretsar möter i dag flera olika myndigheter.
Hon handskas med Försäkringskassan, Kronofogden, Socialtjänsten och med stor sannolikhet även Polisen, skolan och BUP. Var för sig måste hon handskas med myndigheterna. Samtidigt frågar barnen vad det blir för mat och vem som ska skjutsa till träningen. Mitt i allt detta ska även kläderna magiskt gå från smutsiga till rena.
I nederländska Utrecht hade hon mött ett enda team där socialarbetare, handläggare, lärare och kuratorer sitter runt samma bord och lägger upp en gemensam plan för familjen.
Detta är skillnaden mellan att administrera problemet och att lösa problemet.
I dag handlar socialtjänsten om ”ärenden” och ”problem” som bara ska lösas. Dagens system är inte byggt för att handla om riktiga människor. Det är uppbyggt för att kategorisera problem och utgå från standardiserade lösningar. Faktum är att människor är mångfacetterade och alla förtjänar att ses i ljuset av deras unika position – inte som ett ”ärende” utan som medmänniskor.
Göteborg handskas med sprängningar och rekryteringar till kriminella gäng, men många handskas även med skulder, skolkande tonåringar och barn som lider av psykisk ohälsa. Mamman i Bergsjön vill såklart sina barn det bästa. Men när myndigheterna äter upp hennes tid och inga lösningar framkommer innan barnen har flyttat hemifrån så har vi ett problem.
Samspel mellan myndigheterna
I Utrecht har en ny progressiv metod (”doorbraakmethode”) fått uppsving. Den har kommit att bli standard i Utrecht och används nu i över 100 nederländska kommuner. I stället för att nöja sig med att regler och juridiska begränsningar står som hinder för att en familj faktiskt får den hjälp som behövs så utvecklas systemet i takt med vad som fungerar och inte – inte bara för att lösa just det fallet, utan även för att se till så att samma problem inte uppstår igen. Det handlar om att se till att ingen ska falla mellan stolarna för att juridiken har spikat fast stolsbenen.
Tillsammans med denna nya metod har det i Utrecht även uppkommit ett samspel mellan myndigheterna. Samspelet möjliggör för flera myndigheter att tillsammans göra upp en plan för familjen eller individen. Detta samspel består av tvärfunktionella team som tillsammans kan hjälpa familjer eller individer som behöver hjälp, över myndighetsgränserna. Myndigheterna behöver inte enskilt handlägga varje ärende om det gäller samma person eller familj.
För att mamman i Bergsjön ska få hjälp med sin familjesituation är det inte i någons intresse att hon ska sitta i fem olika möten och samtala med fem olika myndigheter – hon kan lika gärna sitta i ett möte och ha en kontaktperson som samordnar den hjälp som behövs. Mammans tid är minst lika viktig som myndighetspersonalens tid.
Utrecht visar att det går. Så varför ser vi inte liknande resultat i Göteborg?
Myndigheter har en tendens att vara mycket administrativa med människor. Men vi behöver inte se varandra som ännu ett ärende på tavlan.
Invändningen är att modellen skulle kunna leda till godtycke och hota rättssäkerheten. Men i Nederländerna har domstolen löst detta problem genom att kräva en noggrann och välmotiverad utredning i varje enskilt fall. Rätten ligger inte i en standardiserad insats, utan i en rättvis process. Myndigheter har en tendens att vara mycket administrativa med människor. Men i takt med den nya Socialtjänstlagen luckras detta upp något. Vi behöver inte se varandra som ännu ett ärende på tavlan.
Volt ser det som en självklarhet att vi i Sverige ska lära oss av våra europeiska grannländer. Det är dags att slå hål på den isolerade bubblan och börja kolla utanför våra nationella gränser. Därför vill vi förändra vårt sociala trygghetsnät till att se verkligheten, utifrån individens perspektiv.
Rösta på Volt i valet i höst för att få ett nytt perspektiv – ett pragmatiskt, evidensbaserat och paneuropeiskt perspektiv.
Edwin Bertilsson, juriststudent och kandidat för Volt Göteborg