Det är Pridevecka i Stockholm. Samtidigt har attentatet i Berlin satt igång en debatt om vad som ska stå i centrum när dådet diskuteras.
Adam Cwejman, politisk redaktör på Göteborgs-Posten, tycker att man måste börja med det som faktiskt hände.
För knappt en vecka sedan attackerade en man som försökt ansluta sig till Islamiska staten, IS, Pridefirandet i Berlin.
Men flera reaktioner på dådet har i stället kretsat kring andra uttryck för hbtq-fientlighet.
Aftonbladets ledarskribent Lina Stenberg lyfter Agnes Wolds retorik, medan Jonas Gardell i Expressen varnar för nazismens arv och tyska AfD.
Gärningsmannen och hans motiv har man däremot undvikit, menar Cwejman.
– Man väljer att bortse från verkligheten. Och det är ett problem när man säger sig försöka beskriva verkligheten.
Cwejman kallar det ”ideologiskt selektiv perception”.
– Man har inga problem med att peka ut kristna fundamentalister eller högerextrema radikaler. Det är specifikt när det kommer till islamister som man får problem med att tala klarspråk om vad som har hänt.
Selektiviteten får konsekvenser, menar han. Den skymmer hoten som hbtq-personer faktiskt lever med.
– Om personer med opinionsmakt förvrider bilden av verkligheten skapar det okunskap om vilka hot en minoritet utsätts för. Jag tror att det gör skada.
”Ett gotcha moment”
Men att hbtq-rörelsen blundar för islamistiskt hat köper inte frilansskribenten Max Gazi Bergqvist, som har skrivit flera debattartiklar efter dådet i Berlin.
– I hbtq-kretsar tycker jag att det är en diskussion som alltid finns. Religiöst motiverat hat har alltid varit någonting man diskuterar – och högerextremism, givetvis.
Efter dådet ser han hur gärningsmannens bakgrund används som ett slagträ mot muslimer i allmänhet.
– Jag tycker att det är ganska skrattretande att man spyr ur sig rasism när gärningsmannen råkar vara muslim och sedan tror att man har fått ett slags ”gotcha moment”.
Han reagerar på att röster som annars kritiserar Pride, transpersoners rättigheter eller dragqueens på bibliotek nu gärna talar om hbtq-personers utsatthet.
– De använder bara oss som ännu en anledning att bedriva sin islamhatande agenda.
Aktivisten och skribenten Akbar Abdul Rasul är muslim och homosexuell.
Han invänder inte mot att islams roll i homofobin granskas. Men man måste också fråga vilka tolkningar av islam som får dominera – och vilka som får utmana dem, tycker han.
Homofobin i muslimska miljöer har flera källor, säger han: religiösa tolkningar, patriarkat, kultur, koloniala arv och äldre religiösa traditioner. Islam kan förstärka sådana normer genom att ge dem religiös auktoritet. Men eftersom religion alltid tolkas av människor kan den också användas för att utmana dem, säger han.
– Religion kan inspirera åt båda håll. Islam kan legitimera homofobi, men också tolerans mot hbtq-personer. Därför måste den tolkning som är förenlig med mänskliga rättigheter vinna.
”Vill inte höra något annat”
Här tycker han att den svenska debatten brister. Islam beskrivs som om religionens innehåll vore helt fastställt. Konservativa muslimska företrädare får representera tron, medan debattörer utanför religionen utgår från att deras version är den enda möjliga.
– Det finns inte någon rädsla för att tala om islam. Problemet är att människor redan har en fastställd bild av islam och inte vill höra något annat.
Båda synsätten gör, enligt Abdul Rasul, den ortodoxa tolkningen till religionens enda synliga form.
– I Sverige får antingen ortodoxa muslimer eller högerextrema tala om islam. Det finns inget intellektuellt, progressivt samtal om islam.
Islam ska varken skyddas från kritik eller dömas ut som oföränderlig, menar han.
Men homofobin måste kunnas utmanas teologiskt – av muslimer som vill reformera religionen. Det arbetet kräver plattformar, organisationer, forskning och utrymme att utveckla idéer över tid.
– Det kan inte bara vara något som efterfrågas när en journalist behöver en muslim som tar avstånd från det senaste dådet.
Unga muslimers attityd
Även Adam Cwejman menar att frågan är större än ett enskilt attentat.
Forum för levande historias elevundersökning från februari visar att negativa attityder till hbt-personer har ökat tydligt bland svenska skolelever generellt sedan 2013.
Samtidigt har elever som identifierar sig som muslimer i genomsnitt mer negativa attityder än både kristna elever och elever utan religiös identifikation.
Cwejman understryker att islamism inte ska blandas ihop med muslimer i allmänhet. Men försiktigheten får inte vara ett skäl att undvika att tala om sådana attitydskillnader, menar han.
– Man ska vara försiktig med att blanda ihop islamism och muslimer generellt. Men samtidigt måste man kunna tala om att attityderna till minoriteter bland muslimer är mer negativa än genomsnittet. Det är ett problem som borde oroa alla som värnar minoriteters rättigheter och ett tolerant samhälle.