DN Debatt. ”Skönt i vattnet? Det tycker även vibriobakterierna”
DN DEBATT.
Svenska medier har på senare tid skrivit om riskerna för de så kallade ”köttätande” vibriobakterierna. Men faran finns inte bara vid sydeuropeiska stränder. När även våra svenska vatten blir allt varmare kryper infektionsrisken uppför kustlinjerna, vilket kräver bättre svensk beredskap, skriver fem experter på mikrobiologi och infektioner.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Flera medier, däribland DN och Aftonbladet, har nyligen uppmärksammat risken för infektioner av vibriobakterier vid bad i Medelhavet. Informationen är viktig, men risken finns inte bara på semesterorter i södra Europa. När även svenska kustvatten blir varmare behöver vi bättre övervakning, ökad kunskap inom vården och tydliga råd till allmänheten.
Vibriobakterier lever naturligt i hav, flodmynningar och bräckt vatten över hela världen. De gynnas bland annat av ökad näringshalt i haven liksom av temperaturer över 20 °C, vilket gör att klimatförändringarna påverkar risken för infektioner.
Släktet Vibrio omfattar många arter, men endast ett fåtal orsakar infektion hos människan. Till de kliniskt betydelsefulla arterna hör Vibrio cholerae, som främst förknippas med kolera men även kan orsaka sårinfektioner, Vibrio parahaemolyticus, som framför allt orsakar tarminfektioner men också kan infektera sår, och Vibrio vulnificus. Den sistnämnda kan i sällsynta fall orsaka mycket allvarliga infektioner med snabbt fortskridande vävnadsdöd och sepsis. Infektionerna medför stort lidande för patienten och kan i värsta fall vara dödliga.
Människor exponeras för bakterierna främst när havsvatten kommer i kontakt med sår eller hörselgången vid bad, samt genom konsumtion av råa eller otillräckligt upphettade skaldjur. Infektionerna är oftast lindriga, men personer med exempelvis leversjukdom, nedsatt immunförsvar, diabetes eller annan kronisk sjukdom löper större risk att drabbas svårt.
Eftersom vibriobakterier gynnas av höga vattentemperaturer registreras de flesta svenska infektionsfallen under juli, augusti och september. Under ovanligt varma somrar kan antalet infektioner öka signifikant. Förekomsten påverkas dock inte enbart av temperaturen, utan även av bland annat salthalt, nederbörd, övergödning och algblomningar. Ett varmare klimat kan därför både förlänga säsongen och öka utbredningen av de kustnära områden där bakterierna kan etablera sig.
I Sverige saknas dock en samlad kunskapsbild som kan koppla samman miljöförhållanden med förekomsten av vibriobakterier, kliniska infektioner och individuella riskfaktorer. Under ovanligt varma somrar som till exempel 2006 och 2018 dokumenterades flera svåra sårinfektioner och fall av sepsis längs Östersjön, Kattegatt och Skagerrak. Vibrioinfektioner är anmälningspliktiga och registreras av Folkhälsomyndigheten. Flest fall har rapporterats från Blekinge, Skåne, Kalmar, Halland, Gotland och Västra Götaland. Infektioner förekommer dock även längre norrut längs den svenska östkusten. Det blev särskilt tydligt efter den varma sommaren 2018, då sammanlagt 157 fall rapporterades mellan juni och oktober.
Liknande förändringar uppmärksammas internationellt. Brittiska The Guardian har beskrivit hur vibriobakterier förekommer allt längre norrut längs USA:s östkust i takt med att kustvattnen blir varmare. Där försöker forskare kombinera uppgifter om temperatur, salthalt och sjukdomsfall för att bättre kunna förutse perioder med förhöjd risk.
I Sverige saknas ännu en sådan samlad analys, eftersom miljödata, bakteriefynd och kliniska fall i dag inte kopplas samman på ett systematiskt sätt. Även vårdens beredskap behöver stärkas. Vibriobakterier är så pass okända inom den svenska vården att de inte alltid ingår i den första bedömningen av en sår- eller öroninfektion. De antibiotika som vanligen används mot hudinfektioner har dessutom inte alltid effekt mot vibriobakterierna. För att fånga upp dessa är det viktigt att vårdpersonal frågar om patienten nyligen har haft kontakt med havsvatten och kunskapen om diagnostik och antibiotikaresistens måste förbättras för att rätt behandling ska kunna ges.
Vi tycker därför att Sverige bör agera på tre områden:
1.Det behövs en långsiktig och samordnad övervakning av vibriobakterier i havsvatten och skaldjur längs både öst- och västkusten. Forskargrupper från flera länder längs Nordsjön och Östersjön samarbetar för att bygga upp riktad miljöövervakning och utveckla prognosmodeller som kan visa när och var förhållandena är särskilt gynnsamma för farliga vibrioarter. Sverige bör ta vara på dessa erfarenheter och samtidigt utveckla ett system anpassat till våra egna kustförhållanden.
2.För det andra behöver miljö- och hälsodata kopplas samman. Temperatur, salthalt och andra relevanta vattenförhållanden bör analyseras tillsammans med bakteriefynd och sjukdomsfall. Det skulle ge ett betydligt bättre underlag för regionala varningar än enbart temperaturdata och göra det möjligt att utveckla system för tidig varning.
3.Kunskapen inom vården och hos allmänheten måste stärkas. Under varma perioder bör vården vara särskilt uppmärksam på snabbt förvärrade infektioner efter kontakt med kustvatten. Personer med öppna sår eller förhöjd medicinsk risk behöver få enkla, tydliga och riktade råd.
Genom att kombinera miljöövervakning, klinisk kunskap och tydlig riskkommunikation kan Sverige förebygga allvarliga infektioner utan att skapa obefogad rädsla. Andra länder runt Östersjön visar att det går att förena forskning, övervakning och tidiga varningar.
Sverige behöver inte vänta på nästa extremvarma sommar för att börja. Varningssignalerna finns redan. Nu måste beredskapen följa med när haven blir varmare.