Vi sitter på betongtrappan från 1865. Fyrlängan rakt fram med tre namnbrädor: ”August, ”Karl-Ivar”, ”Sten”. Spjälstaket ramar in gården, fyrens koppartak glänser ovanför den murade matkällaren.
Måseskär! Platsen för Bohusläns första Heidenstammare. Frodig grönska, blomprakt insprängd i graniten. Sprucken gångväg över ön ner mot kruthusboden. Längs vägen löper tumstjock vajer, hårdspänd på rostiga stöttor. Livlinan för den som måste ut till mistkanonen i mörker, dimma. I storm.
Måseskär ligger bara någon dryg sjömil från det pulserande livet på Käringön. Men ändå helt isolerat. Hamnen är grund, utsatt. Allt måste stämma för att du ska våga dig hit. Men har du en gång varit här vill du alltid tillbaka.
Och idag har vi tur. Vi får följa med Sjöfartsverket på inspektionstur. Vad har stormen Dave ställt till med på Måseskär? Vi såg Dave komma på Påskdagen. Strömmen gick. Det blev kolsvart i vårt hus, tio sjömil rakt innanför fyren. Efter en stund blinkade det till i mobilen. Min väderapp berättade att det nu blåste 39,8 meter i sekunden i byarna på Måseskär.
Robert Richter styr arbetsbåten ”Humlan” suveränt över grunduppfyllda Käringöfjorden.
Med ombord är Alexandra Casteborn och Emma Wegrell, våra vägvisare på Måseskär. Alexandra och Emma har djupa kunskaper om fyren, byggnaderna, platsens historia. Och en tydlig bild av Måseskärs framtid.
Platsen är farlig. Här sveper den salta Jutska strömmen in med flera knop.
Alexandra är fastighetsförvaltare på Sjöfartsverket med ansvar för Nidingen, Vinga, Måseskär och Hållö.
– Jag har ett verkligt omväxlande jobb. Det är stort och smått, från mutternivå till miljonprojekt. Jag ser allt som behöver göras när jag kommer hit, men jag vill ju att Måseskär ska leva och le igen. Att vi ska kunna göra ön tillgänglig, renovera fyrlängan, hyra ut fyrbostäderna. Folk vill ju komma hit, stort intresse på Käringön där många har släkt som jobbat på fyren. Och inte bara där, det är fascinerande att se det stora allmänintresset för våra fyrar. Mycket jobb för oss. Men vi är på gång!
Utanför staketet spikar några jobbare på ett uthus. Från andra hållet kommer en kille i gul arbetsväst med en ställningssektion. Det är full verksamhet på Måseskär. Och härligt att sitta här med Alexandra och Emma, få kunskap om fyrens DNA och vad som hände när Måseskär avbemannades 1978.
– Stiftelsen Rädda Måseskär tog över fyren berättar Emma, kulturmiljöspecialist på Sjöfartsverket. Det var ju ett tungt arbete att underhålla fyren och 2018 blev Måseskär statligt byggnadsminne. Då fick Sjöfartsverket ansvar för fyren och byggnaderna för all framtid. Nu har vi räddat fyren, skurit bort all rost. Jag är nöjd med resultatet, nu står sig fyren minst 25 år till. Men vi måste jobba fortlöpande, det är ett ständigt pågående arbete. Rosten kommer alltid tillbaka.
Självklart måste det byggas en fyr på just Måseskär som täppte till den svarta gluggen mellan fyrarna på Carlstens fästning och Hållö. Platsen är farlig. Här sveper den salta Jutska strömmen in med flera knop. Skepparen från förr på barken eller briggen trodde han räknat ut sin position i mörker och dimma. Men då hade strömmen redan fört honom för nära bränningar och grund på Käringöfjorden; skäret Svarten strax utanför Måseskär toppar den dystra statistiken i haverirapporterna.
På sommaren 1863 seglade Nils Gustaf von Heidenstam upp längs Bohuskusten i sin gaffelriggade tjänstekoster. Den 4 augusti steg han iland på Måseskär. Platsen var rätt, projekt Måseskär var igång. 1865 byggdes fyren upp inne på Eriksbergs Mekaniska verkstad. Sen monterades den ner i juli och seglades ut till Måseskär. Här väntade en arbetsstyrka på 44 man som byggde upp fyr, bostadslänga, uthus, dass, brunn, allt på rekordtid. Det var sprängare, murare, smeder. Det var ett helt gäng snickare och timmermän från Ale och Skepplanda – men mer om de här okända fyrbyggarna i en kommande fyrberättelse.
Dags nu att lämna fyrgården. Alexandra och Emma visar vägen till Heidenstams fyr som fullständigt dominerar Måseskär. Emma har nyckeln till den nytillverkade dörren i massiv ek, kopparklädd och målad. Linoljefärgen inne i fyren ger en varm, behaglig ton i nyanser av grönt, rött och gult som helt tar andan ur mig.
– Antikvarien har skrapat fram pigment och hittat den här kulören med kromoxidgrönt, förklarar Emma när jag blir stående på första steget av spiraltrappan. Den röda är en engelsk brunröd kulör som vi valt för alla våra Heidenstammare.
Skeppshunden är med, självklart. Han gillar ju fyrar, han gillar höga höjder. Det är 61 branta steg upp till fyrbalkongen. Det är varmt, hett. Jag har fått på mig fel skor idag. De suger sig fast i varje trappsteg. Imma på glasögonen. Hög puls. En svängd lejdare och en tvärbrant metallstege innan vi är uppe i lanterninen.
Belöningen är omedelbar. Hav och himmel går blått i blått. Ett stort skepp ute på synranden och Käringön där borta. Allt andas perfekt harmoni, men vattnen här ute har sin dramatiska historia. Fem sjömil rakt västerut sänktes fartyget ”Skytteren” 1 april, 1942, en historia jag hörde första gången av Östen på Halla. Östen var motorman, smugglade motståndsmän och sprit i livbåt från Norge, verkade ha varit med om det mesta; hans handslag var som att sticka in handen i en rörtång.
”Skytteren” var ett av nio norska fartyg som försökte bryta igenom den tyska minspärren på Skagerack med svenskt stål och kullager till England. Det blev en katastrof. ”Skytteren” besköts och sänktes av sin egen besättning för att lasten inte skulle falla i fiendens händer
I 80 år var ”Skytteren” Sveriges värsta miljöbomb innan Hav- och Vattenmyndigheten började sanera vraket på 178 000 liter olja. Men är allt nu ok med fartyget från andra världskriget som ligger där på 74 meters djup i en otroligt känslig marin miljö? Innan vi går ombord på ”Humlan” igen slänger jag iväg ett mejl till Josephine Rubia, utredare på Hav- och Vattenmyndigheten. Hon svarar raskt:
– Vi har inte fått till oss att det ska ha skett några läckage efter HaV tömde henne på olja.
”Skytteren” säkrad! Goda nyheter för alla seglare, badare och vattendjur på Käringön, på hela kusten mellan Marstrand och Hållö.
Där försvinner den rödvita fyren bakom oss. Men du vill tillbaka hit igen. Du vill alltid tillbaka till Måseskär.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.