Mattias Oscarsson är biträdande kulturchef.
Det sägs att Donald Trump har dödat den politiska satiren. Hur ska man skämta om en clown? Well, britterna har ett bra tips – ta hjälp av utomjordingar!
En 5900 år gammal rymdkrigare från planeten Sigma IX har under sommaren blivit den stora snackisen i Storbritannien. I fyllnadsvalet till parlamentet i valkretsen Clacton den 12 augusti står han i princip som enda motkandidat till högerpopulisten Nigel Farage, partiledare för Reform UK, efter att övriga etablerade partier har bojkottat omröstningen.
Count Binface (bokstavligen Greve Soptunneansikte) har lovat att förstatliga Storbritanniens modelljärnvägar, återinföra text-tv på BBC, sätta ett pristak på £1.10 för croissanter, döpa om London Bridge efter ”Fleabag”-stjärnan Phoebe Waller-Bridge och – inte minst – flytta handtorkaren på herrtoaletten på puben Crown & Treaty i Uxbridge till en mer ”anständig position”. Han har också sagt att den främsta anledningen till att man bör rösta på honom är att han ”inte är Nigel Farage”.
Den nytillsatta premiärministern Andy Burnham (Labour) har gett honom sitt stöd, och skriver på X: ”Count Binface, du bär nationens hopp på dina axlar. Svik oss inte.”
Att många på allvar stödjer rymdgreven visade sig då han bara dygnet efter tillkännagivandet att han kandiderar fick in närmare 200 000 kronor i kampanjbidrag.
Mannen i soptunnan heter Jonathan David Harvey, är ståuppkomiker, och har jobbat som manusförfattare på satirprogram på BBC. Han har sedan 2017 ställt upp i flera val – bland annat fick han 25 000 röster i det senaste borgmästarvalet i London – men att han nu står ensam mot kontroversielle Farage har gett honom ett stort nationellt genomslag.
Anledningen till att Labour, Tory och de andra partierna inte vill ställa upp är att de ser valet i Clacton som ett jippo, en distraktion och ett slöseri med skattepengar. Nigel Farage har framtvingat det genom att avgå som parlamentsledamot då han utreds för att olagligen tagit emot kryptovaluta för tiotusentals miljoner kronor.
Kan greven vinna? Antagligen inte, även om en undersökning visar att de flesta britter föredrar honom framför Farage. Men detta är Clacton, där Reform UK är som störst. Och poängen är inte att vinna, utan att understryka vilken fars detta val är, ett val som Farage utmålat som ”folket mot etablissemanget”. Count Binface har sagt att han om med glädje representerar ”etablissemanget”.
I Sverige har vi inte sett liknande skämtpolitiker – om man nu inte räknar in Bert Karlsson – men internationellt har de förekommit i hundra år. Ibland har det rört sig om rena tokar. Ibland om en närmast dadaistisk drift med etablissemanget, som amerikanen Vermin Supreme, en man med en gummistövel på huvudet som i årtionden propagerat för att man ska ta fram en tidsmaskin så att man kan döda Hitler som ung.
I Ukraina har sedan 2012 olika individer ställt upp som Darth Vader. Den danska programledaren Jacob Haugaard lyckades 1994 komma in i folketinget genom att utlova bättre väder. Och i Storbritannien finns Official Monster Raving Loony Party, som sedan 1982 ställt upp i många val med kandidater i knasiga kostymer. De är med även i Clacton, men ligger så lågt i opinionsmätningarna att de är försumbara.
En man utklädd till räv hoppade dock av valet i Clacton eftersom det enligt honom hade förvandlats till en ”cirkus”. Men man ska inte döma räven efter håren: mannen i djurkostym, Rob Pownall, representerar organisationen Protect British Wildlife som ville utmana Farage om den traditionella brittiska rävjakten.
Och Count Binface själv är inte heller enbart trams: han har många seriösa punkter, om än skämtsamt formulerade, som att landet bör återförenas med EU, hjälpa de hemlösa och få bukt med de skenande boendekostnaderna som plågar medborgarna – greven utlovar storsint att bygga åtminstone ett (1) hus som folk har råd att bo i. Alla pengar han drar in går till välgörenhet.
På något sätt har han för många britter blivit själva sinnebilden av ett politiskt system som har havererat. På blott tio år har landet haft hela sju regeringar och sex premiärministrar. Ekonomin går knackigt och klyftorna ökar. Anledningen till kaoset är så klart Brexit som röstades igenom år 2016, och det var året därefter som Jonathan David Harvey inledde sin bana som skämtpolitiker.
Count Binface är alltså ett barn av Brexit, och att han nu ställs i en envig mot just den rabiate Brexit-anföraren Farage, grundare av Brexit Party, är en sanning som är för bra för att vara ett skämt.
För att skämta om politik är inte ett skämt: inte minst karikatyrtecknare har under historien lyckats påverka opinionen, och också levt farligt – i juni mördades den populära Putinkritiska tecknaren Semyon Skrepetsky i Polen. I USA försöker Donald Trump tysta häcklare, exempelvis genom att dra i trådarna så att Stephen Colberts talkshow lades ned.
Tolerans för humor är ett viktigt mått på en välmående demokrati, och om det är något britterna är stolta över så är det sitt världsberömda sense of humour. Eller som Count Binface formulerar det: ”Min uppgift är att hylla och försvara det underbara med den brittiska demokratin … every vote Counts”.