Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Valrörelser kommer ofta att domineras av någon enstaka sakfråga, senast 2022 blev det bränslepriserna, ”vid pump” som alla började säga. Längre tillbaka gjorde Folkpartiet 2002 ett rekordval på förslaget om språktest för medborgarskap.
Sedan dess har partiet som nu kallar sig Liberalerna letat efter en uppföljare, på senare tid så desperat att inte en dag går utan nya utspel. Och kanske är de ändå något på spåren, åtminstone hoppas jag det.
Det är Linnea Lindquist som i Expressen (26/7) skriver om regeringens skolreformer under våren och vad de gått ut på: ”Nu ska vi börja tänka på allt vi ska sluta göra.”
Lärare är bara en av många yrkesgrupper i det offentliga som dignar under en växande arbetsbörda – diffusa nya uppgifter (”det där borde skolan kunna lösa”), utvärderingar, kvalitetssäkring, möten, avstämningar – som alla har det gemensamt att de stjäl tid från den undervisning som är deras egentliga kärnuppdrag. Nu är det tvärtom tid att rensa bland sidouppgifterna och stärka rollen som pedagoger.
Nästa steg borde vara att låta poliser lösa brott utan att behöva förhålla sig till 95 olika styrsignaler från växande kanslier, och kanske rentav låta läkare och annan vårdpersonal behandla patienter. Då behöver också polisen och sjukvården ägna mindre tid åt annat.
Sådana sidouppgifter växer annars snabbare än ogräs. Häromåret konstaterade Riksrevisionen exempelvis att Socialstyrelsen från stressade socialtjänster ute i landet samlar in underlag för 400 indikatorer, som sedan få har tid att använda.
Och arbetet med FN:s så kallade Agenda 2030 var från början till slut en bingobricka av tidsslukande men meningslös sysselsättningsterapi för offentliganställda. Afuera! som Argentinas Javier Milei hade sagt. Bort med eländet!
Med färre regler behövs färre byråkrater samtidigt som verksamheter kan fungera och tillvaron blir roligare.
Att tänka på ”allt vi ska sluta göra” borde bli ett motto för hela den offentliga verksamheten och frågan får gärna dominera valrörelsen.
Liberalerna hakade faktiskt i detta under torsdagen med ett frihetligt alkoholpolitiskt program. Det innehöll till skillnad från på folkpartitiden inte nya pekpinnar, utan tvärtom en lång rad restriktioner vi klarar oss bättre utan. Med färre regler behövs färre byråkrater samtidigt som verksamheter kan fungera och tillvaron blir roligare. Fler uteserveringar, enklare gårdsförsäljning och friare butiksförsäljning.
Fler sådana liberala styrketårar, och det här valet kanske inte behöver sluta i tårar.