I september öppnar äntligen ett områdesbibliotek i stadsdelen Planteringen.
Helsingborgs politiska styre – Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna med stöd av Sverigedemokraterna – beskriver det ofta och gärna som en unik kultursatsning och ett bevis på deras framtidsvision för Helsingborg.
Den krassa sanningen är att samma politiska majoritet under flera år röstade nej till Socialdemokraternas förslag om ett områdesbibliotek på Planteringen. Först när frågan inte längre gick att bortse från – under ett valår – kom beslutet.
Det väcker en större fråga: Hur hade Helsingborg sett ut i dag om staden hade haft ett politiskt styre som konsekvent valt att investera i stadsdelarna och byarna?
Under 1980- och 1990-talen såg Helsingborg annorlunda ut. I stadsdelarna fanns närservice som bibliotek, fritidsgårdar, postkontor, banker, butiker, lokala centrum och mötesplatser som sjöd av liv. Människor kunde uträtta sina vardagsärenden nära hemmet, träffa grannar och bygga en gemenskap.
Under flera decennier har servicen centraliserats. Nära service, lokala kontor och butiker har flyttats till city eller köpcentrum längre bort. Offentliga verksamheter som socialtjänsten driver har liksom rektorsområdena samlats i större enheter. Digitaliseringen har skapat nya möjligheter, men kan aldrig ersätta mänskliga möten och den trygghet det ger.
När service försvinner från stadsdelarna försvinner också arbetstillfällen, bilresorna blir fler och färre människor möts i vardagen.
Resultatet blir sämre tillgänglighet, ökad klimatpåverkan och svagare trygghet i Helsingborgs olika områden.
Ett områdesbibliotek eller en fritidsgård är inte bara en lokal för unga, vuxna och äldre. Ett stadsdels- eller bycentrum är inte bara handel. Det är platser där människor lär känna varandra, får ny kunskap och känner sig sedda och delaktiga i sitt område.
När service försvinner lämnas ett tomrum som påverkar människors möjligheter till gemenskap, god hälsa och framtidstro. Det är en följd av den högerpolitik som Helsingborgs styrande partier bedriver.
Helsingborg växer. Men utveckling är inte bara nya bostäder och fler invånare. Det är också att människor kan ha bra liv där de bor.
Det borde mana till eftertanke att Helsingborg på 1980- och 1990-talen kunde erbjuda mer lokal service än vad många stadsdelar och byar har i dag – trots att staden då hade färre invånare, 100 000 jämfört med dagens 150 000, och betydligt lägre skatteintäkter.
Tillgång till bibliotek, fritidsgårdar, butiker och annan nära service är inte nostalgi – det är framtidspolitik.
Därför behöver Helsingborg en ny riktning, en ny offensiv politik. Det behövs fler mötesplatser och levande stadsdels- och bycentrum där människor kan mötas över generationsgränserna.
Helsingborg behöver investera i närhet. En röst på Socialdemokraterna är en röst på en långsiktig förändring av Helsingborg.
Morgondagens Helsingborg kan bli tryggare, grönare och mer jämlikt.
Ett starkt samhälle byggs genom politiska beslut som sätter människor före kortsiktiga besparingar.
SKRIBENTEN
Margareta Liljedahl Eriksson (S), vice ordförande i Helsingborgs kulturnämnd
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.