Semestrarna pågår och Kustbevakningens årligen återkommande sommardrive är därmed igång. Grundackordet lyder; ”Vi måste få högre anslag annars kan vi inte fullgöra de betungande uppgifter som regering och riksdag ålagt oss”. Årets tema är att pengarna nu inte räcker till drivmedel och därmed ligger båtar och fartyg till stor del vid kaj.
Mot bakgrund av detta framstår det som ett stort strategiskt misstag att överflytta ytterligare ett omfattande åtagande som kräver 24/7 beredskap till Kustbevakningen.
Kustbevakningen ålades 1971 ansvaret för miljöskydd till sjöss sedan Sjöfartsverket avstyrt uppdraget trots att man hade en organisation och arbetsfartyg lämpliga för uppgiften. Kustbevakningen, som då var en del av Tullverket och ren bevakningsorganisation, fick börja från noll med att bygga upp en parallell, artfrämmande verksamhet för att lösa uppgiften. Liv- och Miljöräddning till sjöss kom genom detta beslut att hamna i två olika myndigheter med vitt skilda kulturer.
1988 blev Kustbevakningen en egen myndighet och har därefter vuxit oavbrutet. Tillväxten har till stor del initierats av omfattande lobbyverksamhet från myndighetens egen sida av typen: ”Borde inte staten … ?” Att en myndighet redovisar sina behov är naturligt. Men när samma budskap återkommer år efter år finns det skäl att ställa mera grundläggande frågor: I vilken utsträckning får statliga myndigheter ägna sig åt ren ”marknadsföring”? Har Kustbevakningen fått ett uppdrag som är för stort, för spretigt och i grunden fel organiserat?
En sjögående kustbevakare tjänstgör ofta så lite som sju dagar per månad! På vissa stationer fullgör man dessa sju dagar i ett sträck och är sedan ledig 21 dagar.
En sjögående kustbevakare tjänstgör ofta så lite som sju dagar per månad! Systemet har förfinats under en lång följd av år. Sommaren 2026 har man på vissa stationer lagt ut schemat så att man fullgör dessa sju dagar i ett sträck och sedan är ledig 21 dagar. I andra statliga sjögående verksamheter tjänstgör man 10 till 15 dagar per månad, ungefär i paritet med kommersiell sjöfart.
Sedan mer än tio år är kustbevakningstjänstemännen beväpnade med handeldvapen. Just nu påbörjas installation av tyngre vapen på fartygen.
Förslaget att överflytta huvudmannaskapet för Sjöräddning till Kustbevakningen är därför felaktigt av tre tungt vägande skäl:
- Sjöräddningsverksamhet skall inte bedrivas av en organisation med polisiär prägel och beväpnade tjänstemän. Ingen skulle drömma om att beväpna ambulanspersonalen eller att slå ihop Polisen med Räddningstjänsten.
- En överflyttning till Kustbevakningen kommer att resultera i ännu en störtskur av äskanden om större anslag för att organisera, materielförsörja och bemanna den nya verksamheten. Bemanning av en sjöräddningsverksamhet med täckning 24/7 året runt kommer med nuvarande arbetstidspraxis i Kustbevakningen att kräva ett stort antal nyanställningar men dessutom en omfattande om- och utbyggnad av bevakningsbåtsflottan. Utredningen har helt enkelt antagit att det skulle röra sig om en omfördelning av resurser, avgifter och anslag mellan verken och därmed kraftigt underskattat kostnaderna.
- Kustbevakningen avses vid höjd beredskap och krig att inordnas under Marinen enligt nyttjandeförordningen. Försvarsmakten har i skrivelse till Kustbevakningen 2025-12-11 angett att samtliga större båtar och fartyg tillhörande Kustbevakningen kommer att tas i anspråk. Redan vid höjd beredskap kommer alltså all sjö- och miljöräddning att underordnas militära krav och kommandostrukturer. Utredningens förslag ger i den belysningen helt orimliga konsekvenser.
Återställ misstaget från 1971
Om man uttrycker problematiken i näringslivstermer är det uppenbart att konglomeratet Kustbevakningen aldrig uppnått några egentliga synergieffekter mellan den polisiära bevakningsverksamheten och miljöräddningsdelen.
Sjöfartsverkets kommande flotta av nya isbrytare och arbetsfartyg vore utmärkt lämpade för att även utrustas för miljöskyddet till sjöss. Just nu uppstår därför ett tillfälle att återställa det misstag som begicks 1971. Överför miljöskyddet från Kustbevakningen till Sjöfartsverket. Därmed skulle sjöräddning, miljöräddning, nödbogsering och övriga civila sjöfartsfunktioner samlas i ett sammanhållet Sjöfartsverk. Renodla samtidigt Kustbevakningen till den bevaknings- och brottsbekämpande myndighet som utgör dess naturliga kärna.
K-A Sundin, sjökapten, varvsägare
Göran Andersson, sjökapten, lots
Fotnot. K-A Sundin är f.d. leverantör till både Sjöfartsverket och Kustbevakningen med god insyn i verkens utveckling från cirka 1960. Göran Andersson är f.d. sjötrafikdirektör i Sjöfartsverket.