Tänk om Europa hade en verkligt gemensam kapitalmarknad. Då hade européerna kunnat investera gemensamt på riktigt.
Kapital hade kunnat flytta från lågproduktiva till högproduktiva branscher. Investeringar hade samtidigt koncentrerats till branscher och regioner med mycket innovation och många företagsetableringar.
EU hade fungerat mer som USA och Kina, som på så många områden sprungit om Europa.
Idén är så rimlig att den redan varit på unionens dagordning i elva år. 2015 lanserades visionen om en gemensam kapitalmarknadsunion av EU-kommissionen.
Fram till 2020 hade medlemsländerna enats om en rad gemensamma regler för gränsöverskridande fonder och förenkling av banklån. Men man fick börja om. Det saknades enighet mellan medlemsländerna om hur reglerna skulle genomföras.
2021 tog kommissionen ett omtag. Nya idéer lanserades: nationella hinder för kapital skulle bort, och finansieringen av nya bolag i grannländer skulle förenklas.
Men även denna gång har arbetet fastnat i långa remissrundor och krockat med nationell lagstiftning som inte enkelt kan rundas. Fem år senare finns fortfarande ingen kapitalmarknadsunion.
Här har vi nämligen en illustration av problemet med att förvänta sig att Europa – ja, i praktiken EU samt dess 27 medlemsstater – ska gå i samma riktning i fråga om något så komplicerat som finansmarknader.
EU är en union, inte en stat som USA eller Kina. Därför går det inte att förvänta sig att Europa ska agera som ett enhetligt maktblock.
Regleringen kräver en balans mellan säkerhet och frihet. Finanskrascher och gränsöverskridande kriminalitet ska motverkas utan att Europa går miste om den gemensamma marknadens fördelar.
Det är lätt att bli uppgiven – inget händer ju! Och ständigt hör man om hur Europa tappar mark i fråga om konkurrenskraft, innovation och företagsetableringar. Men det är inte EU:s segdragna ärendehantering som egentligen är att skylla, utan medlemsländernas ovillighet att kompromissa.
Om inte något allvarligt sker, förstås. Kriget i Ukraina och det panikpåslag som Donald Trump förorsakade i Europa efter sitt tillträde som president 2025 har på riktigt fått de europeiska ledarna att ställa om försvarspolitiken
Kan USA:s tullar, Europas AI-eftersläpning och Tysklands avindustrialisering utlösa samma reaktion på kapitalmarknadsområdet?
Enighet tycks uppstå först när Europa står inför betydande och omedelbara kriser. Men vi får se hur långt krisinsikten räcker. Europeiska rådets ordförande António Costa lovade nyligen verklig frihandel och en gemensam marknad senast 2027. Vi behöver inte vänta länge för att se om den nyvunna enigheten är stark nog att bryta de nationella låsningarna.