Det går inte så bra för det anrika hotellet i yttre havsbandet. Alexandra Sundqvist har läst en bok om ovanliga problem i servicebranschen.
Kapitelbok
Tove Berggren
”Hotell Havsörnen – Gastar på Gästholmen”
Illustrationer: Marcus-Gunnar Pettersson
Bonnier Carlsen, från sex år
Längst ute i havsbandet, närmare bestämt på den kittlande adressen ”Världens ände tre och en halv”, ligger Hotell Havsörnen. Det är ett anrikt familjehotell som funnits i minst 400 år och som ser ut lite som en rovfågel, särskilt på långt håll. Här bor pojken Gilbert med sin mamma och pappa, katterna Pölsan och Pizzan, krukväxten Dr Westerlund och så romrom förstås. ”Vissa tror att det är en sjörövardryck, men romrom är mormor baklänges”, förklarar Gilbert för läsaren. Själv har han sjörövarblod i ådrorna, kan fler sjörövarhistorier än de flesta och är ”världens bästa piratyngel”, enligt sina föräldrar.
Starten är avväpnande humoristisk och flyhänt. Utan åthävor manar författaren och skrivpedagogen Tove Berggren fram en hutlöst rolig inledning på en saltstänkt, fartig (och mycket snäll) spökhistoria om ett nedläggningshotat hotell långt ute till havs. Det kommer nämligen allt mer sällan gäster till denna avlägsna skärgårdsö – och slutar gästerna dyka upp måste hotellet säljas. Det vore synd och skam. Det tycker alla, men särskilt romrom.
En nyss inkommen bokning gjord av en mäktig influerarfamilj vid namn van Donk, kanske kan bli Hotell Havsörnens räddning. Men varför ligger det plötsligt en sjösjuk spökkapten i den finaste sviten? Och vad gör man av alla gastar som dyker upp, när man precis ska få viktiga gäster?
”Gastar på Gästholmen” är den första delen i en ny bokserie riktad till nybörjarläsaren. Med hjälp av en luftig prosa, som fördjupas och förädlas via Marcus-Gunnar Petterssons svartvita teckningar av allt från sablar och popcornvagnar till trebenta spökkatter och sjökaptener, tecknas en rak och lättfattlig historia. Gilbert ser det som sin uppgift att städa upp och bli av med alla paranormala aktiviteter inför van Donks ankomst. Men det visar sig vara lättare sagt än gjort.
Intrigen är måhända lite tunn. Tove Berggren sträcker ut den aningen för frikostigt. Samtidigt gifter den lättsmälta tonen sig fint med Marcus-Gunnar Petterssons mysigt rysliga illustrationer. När gästerna till sist skymtas ute till havs liknar båten ett sjörövarskepp. Är det gastar eller gäster som kommer? Ingen verkar veta. Det är en cliffhanger, som heter duga.