Bland orsakerna nämns såklart värmeböljan, torka och tyvärr eldterrorister som sätter fyr, men också, som DN:s Nathan Sachar noterade i veckan, den spanska landsbygdens avfolkning. Fenomenet har diskuterats i åratal. En åldrande befolkning, dålig rural arbetsmarknad och tillväxt i storstäder har ödelagt tusentals spanska byar. En dryg tredjedel av Spaniens yta täcks av en mager barrskog som nu i hög grad står övergiven. Ingen gallrar och avverkar, tidigare betesmarker växer igen, terrassering av branter och slänter underhålls inte längre och rasar samman.
Resultatet är en terpentinbomb av gamla grenar, fallna träd och frånvaro av luckor som hejdar elden från att sprida sig.
I andra regioner i världen har avskogning och ökenutbredning orsakat avfolkning. I Spanien och i andra medelhavsländer är det tvärtom. Avfolkning leder till förfallna skogar och utbredning av ett ökenliknande landskap med bränd jord som paradoxalt nog påskyndas av EU:s skogspolitiska ambitioner. Ett av unionens klimatmål är att stora skogsarealer ska ”ställas av” och sluta brukas och lämnas kvar som kolsänkor.
Alla som har varit med om skogsbrukets olika faser vet vilket slit det är. Att plantera skog är ett hårt kroppsarbete, liksom röjning av sly. Man slåss mot mygg och broms och svett och hetta. Skogen ska gallras första gången och andra gången och tredje gången och om tillväxten är hög en sista fjärde gång. Sen, efter 70 år i södra Sverige och uppåt 100 år i norra, kommer slutavverkningen och förhoppningsvis en intäkt som i alla fall täcker decennielånga kostnader.
Att äga skog är en investering med mycket låg timpenning men en hög känsla av mening. En skogsägare är med om livets lopp och att gå i egna marker är en särskild känsla, kanske har man gått där som barn i föräldrarnas skog. Den känslan ska man vara varsam med.
Nästan all skog i Sverige är brukad. Till skillnad från ryskt och kanadensiskt skogsbruk som fortfarande avverkar orörd skogsmark handlar svenskt skogsbruk nästan alltid om att sköta och avverka brukad skog.
”Liksom vinrankan är så gott som varje enskilt träd skapat och vårdat av människan.”
En livscykel i skogen täcker 20 mandatperioder, sa vd:n på Södra Skogsägarna Lotta Lyrå i en intervju till SvD 21/7. Hon avfärdar EU:s avställningsplaner för skog och ser både klimatpolitiska och ekonomiska möjligheter i att skogen istället används och förädlas för att ersätta nu fossilt råmaterial till förpackningar, textilier, plast, kemiindustrin, byggmaterial, bränsle, med flera områden. Vi är bara i början av att förfina användningen av cellulosafibret.
Men framförallt manar Lyrå till respekt och försiktighet. Politiken har bråttom men skogsägande är det långa loppet. Skog som avverkas nu planterades under andra världskriget. Drastiska förändringar i dag har inverkan på nästa sekel.
Den skogspolitiska debatten innehåller så många och skiftande och tekniska aspekter men en beständig och allmängiltig är synen på äganderätten. Vänstern i vid mening ser gärna skogen som en allmänning, fritt fram för alla att nyttja för sina politiska syften, under efterkrigstiden för nationalekonomiska, just nu för klimatpolitiska. Högern i vid mening ser skogen som privat egendom som skogsägaren själv ska råda över.
Svensk skogsförvaltning har i praktiken alltid varit en kompromiss mellan allmänintresse och äganderätt, men balanspunkten spelar mycket stor roll för utfallet. Om man respekterar äganderätt eller inte avgör i hög grad vilken skogspolitik som bedrivs. Att värna äganderätt i skogen har genom decennierna visat sig vara att värna långsiktighet och en klok förvaltning. Därför lutar skogsintresset alltid tryggt åt höger.
Men en underskattad aspekt i skogspolitiken är den som de spanska skogsbränderna synliggör. Få, om någon, skulle få för sig att ”ställa av” kulturbygder som provinsen Champagne i norra Frankrike eller La Rioja i norra Spanien. Där är den mänskliga handen en så integrerad del av landskapet att alla ser den. Om människan slutar bruka marken i Skåne försvinner ett älskat landskap.
Skogen är i precis lika hög grad ett kulturlandskap. Liksom vinrankan är så gott som varje enskilt träd skapat och vårdat av människan. Men det är på något sätt svårare att se för alla träden och folk tror att skogen är en ”natur” som lever bäst orörd. En frisk skog är biologi, ägande och en kulturbygd. Utan de tre rötterna blir den sämre och brinner i värsta fall upp.