Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
”Det är inte du, det är jag.” En vanlig klyscha som inte sällan används när två människor går skilda vägar. För Sveriges valdag är sanningen snarare: det är ni båda. Riksdagsvalet stjäl rampljuset, medan kommun- och regionvalen hamnar i dess skugga.
Dagens valordning gör det svårt att skilja nationell och lokal politik åt. Den 13 september kommer många väljare att lägga tre valsedlar i kuvert utan att ens veta vilka som styr deras egen region. Då blir det svårare att belöna god politik, och lättare för dålig att överleva.
Kommuner och regioner förvaltar hundratals miljarder skattekronor och ansvarar för merparten av den välfärd människor möter i vardagen. Men när vårdköerna växer, skolresultaten faller eller bussen inte kommer i tid riktas frustrationen mot regeringen, trots att besluten ofta fattas i kommun- och regionhuset. Ingenstans blir det tydligare än i sjukvården. Väljarnas viktigaste fråga avgörs sällan i Rosenbad. En egen regional valrörelse skulle ge den större utrymme.
Invändningen mot de separata valdagarna är välkänd. Det kostar mer och ger lägre valdeltagande. Ändå är Sverige ensamt i Norden om att hålla alla val samma dag. Våra nordiska grannländer har valt en annan väg. De accepterar omkring 15 procentenheter lägre deltagande i regionala val för något annat: tydligare ansvar och en starkare lokal demokrati.
Den som har makten ska också kunna hållas ansvarig för den.
Högt valdeltagande är viktigt. Men demokrati handlar inte bara om hur många som röstar. Den handlar om att väljarna kan ställa rätt makthavare till svars. När väljarna inte kan avgöra vem som bär ansvaret riskerar missnöjet att riktas mot demokratin snarare än beslutsfattarna.
Förslaget skulle kräva en grundlagsändring. Men dagens valordning infördes 1970 för att lösa ett problem som uppstod när tvåkammarriksdagen avskaffades. Den lösningen har överlevt sitt syfte.
Att skilja valen åt var länge en borgerlig idé om demokrati. Socialdemokratin ville i stället hålla samman den nationella och lokala valrörelsen. Ett halvt sekel senare förtjänar den borgerliga synen en renässans: att den som har makten också ska kunna hållas ansvarig för den.
Vissa relationer mår bättre av en skilsmässa. Sveriges tre val är en sådan.
Läs även