Alexandra Polivanova kan från första parkett berätta hur Ryssland förändrats sedan Vladimir Putin valdes till president 2012.
En berättelse om hur icke-ryska författare stämplas som ”utländska agenter” och hur ett ifrågasättande av den sovjetiska ockupationen gör dig till ”nazist”.
Nobelpristagaren, som studerat svenska och översatt barn- och ungdomslitteratur till ryska, blir ibland lite väl redovisande kring olika ryska översättare och författare.
Bäst är hon i de egna upplevelserna. Som den när undersökningskommittén rotar igenom hennes hem i jakt på fientlig propaganda – den nobelprisbelönade människorättsorganisationen Memorials logga är likställt med ett hakkors, menar hon.
Plötsligt stannar en av agenterna upp när han hittar ett manus till Pettson och Findus, och börjar prata om sin kärlek till Sven Nordqvists karaktärer.
Jag hajar till när Polivanova berättar hur obekvämt det var att ta emot Nobelpriset,.
Priset delades med ukrainska människorättsförsvarare, som hon menar förtjänade priset mer.
En lika oväntad som uppfriskande tanke, inte minst i sammanhanget sommarprat – där betydligt lättviktigare utmärkelser ofta lyfts fram med oblyg belåtenhet.