Att reducera HBTQI+-personers existensberättigande till en åsikt är en farlig politisk ansvarsfriskrivning. Det är också ett svek mot Barnkonventionen, som slår fast varje barns rätt till sin identitet och en trygg uppväxt.
Medan ni finslipar era argument i talarstolen bygger ni en allt mer fördömande och osäker verklighet för oss. Ni lägger förslag om att ”pausa” könskorrigerande vård för unga, med hänvisning till forskning ni öppet misstolkar. Ni vill utreda förbud mot dragqueens som läser sagor, som om sagor vore farligare än det hat ni legitimerar. Ni röstar nej till att förstärka skyddet för transpersoner i hatbrottslagstiftningen. Varje sådant utspel, varje tvekan, varje röst emot oss ekar tusenfalt. Ert "nej" i riksdagens protokoll blir till ett skällsord på en skolgård. Er debatt om ifall vår existens är en ideologi blir till en klump i magen hos ett barn som inte vågar komma ut för sina föräldrar.
Vad är er abstrakta debatt om symbolik och värdegrunder värd i jämförelse med ett barns liv? Att neka oss rätten att synas och finnas är den verkliga skadan.
Ni påstår att ni vill skydda oss. Att barn ska få vara barn. Men hur ska vi kunna vara barn när ni gör vår blotta identitet till ett politiskt problemområde? Pride är, för den som tvingas på knäna av omvärlden, ett andrum. Det är kunskap hos skolkuratorn som gör att en ung person väljer livet. Det är en regnbågsflagga på ett bibliotek som signalerar att här, i det här rummet, är du säker.
Statistiken talar sitt tydliga språk. Enligt Folkhälsomyndigheten överväger hälften av alla unga transpersoner och en tredjedel av unga bisexuella tjejer att ta sitt liv. Det här är siffror som borde få varje politiker att stanna upp. Vad är er abstrakta debatt om symbolik och värdegrunder värd i jämförelse med ett barns liv? Att neka oss rätten att synas och finnas är den verkliga skadan. Att tvinga ett barn till tystnad för att passa in i er mall är att stjäla en barndom.
Det behövs en obligatorisk barnrättsanalys för alla politiska förslag som påverkar HBTQI+-personers rättigheter och livsvillkor, direkt eller indirekt. Vi kräver att Sveriges regering och riksdag omedelbart inför detta. Granska era beslut utifrån vårt perspektiv, för det är vi som har allra mest att förlora.
Er tvekan kostar liv. Agera nu.
Trond Scholtens Pennanen, barnrättsaktivist