Spider-Man: Brand new day
Regi Destin Daniel Cretton, med Tom Holland, Zendaya, Sadie Sink, Jacob Batalon, Jon Bernthal, Mark Ruffalo.
FILMRECENSION. Morgonstund har guld i mund för Spindelmannen. Det var tanken bakom denna fjärde del i Tom Hollands serie.
Och pengar kommer den garanterat att spela in.
Men allt bagage som filmen släpar på får den att tappa fart och spänning.
ÄVENTYR. Det började lovande för den så kallade sjätte fasen av Marvels bio-universum. Förra sommarens ”Fantastic Four: First steps” var en pigg och underhållande retrokick, utan tvekan den bästa filmatiseringen av Fantastiska fyran-serierna.
Även ”Brand new day” har gamla bekantingar i ny skrud, men lyckas inte få till samma underhållningsvärde.
Den tar vid där förra filmen ”No way home” slutade, med en numera anonym Peter Parker. Han är fortfarande Spider-Man, men ingen vet längre vem killen bakom masken är. För att rädda flickvännen MJ (Zendaya) och bäste vännen Ned (Jacob Batalon) gjorde Peter en känslomässig uppoffring: med hjälp av Doctor Strange och en trollformel raderades deras minnen av honom.
Nu lever de sina collegeliv utan att känna till honom. Peters enda mänskliga kontakt är via telefon med en polis som inte heller känner till hans identitet. Han bekämpar brott som Spider-Man, men försöker i övrigt hålla sig så anonym som möjligt. Deppigt värre.
Men märkliga saker börjar ske. Peter känner av förändringar som spökar med hans superkrafter och möter ett nytt hot i form av en osynlig varelse som har förmåga att teleportera mellan kroppar.
Spännande ny skurk
Filmen presenterar sig på ett livligt och snyggt sätt. Konflikter och kriser etableras, en spännande ny skurk väcker frågetecken, New York-charmen finns där (både uppe bland skyskraporna som Peter svingar sig mellan och nere på marken i hans vardagsliv) och actionscenerna har ett bra flyt. Här finns till exempel en hejdlös jakt längs stadens gator med ett militärfordon som Spider-Man försöker stoppa.
Tom Holland är utmärkt i huvudrollen. Det känns av att han inte längre är den naive tonåring som allt började med för tio år sedan. I stället har han blivit en ärrad ung man som tar på sig en orimlig psykologisk börda och därmed blir ett lätt offer för en ny fiende.
Nygamla Marvel-bekanta som Bruce Banner/Hulken (Mark Ruffalo) och Frank Castle/Punisher (Jon Bernthal) gör sitt för att liva upp – i det senare fallet som en slags vitsande sidekick till Spider-Man. Hulken tappar humöret, trots Banners bästa försök att hålla den gröne under kontroll, och vad annars ska vi ha Hulken till? En av filmens mest spektakulära scener bjuder på ett raseriutbrott som heter duga.
Känsla av upprepning
Många positiva inslag – men sedan kommer vi till storyn och tempot i filmens andra halva.
Det blir både lite överlastat och fattigt på en och samma gång, med Marvelfigurer som inte gör ett bestående intryck, en känsla av upprepning i hur Peter och MJ närmar sig varandra igen och slutuppgörelser du redan har glömt när du lämnar bion.
När det är som segast är det svårt att släppa känslan av att det kanske räckte med tre filmer, om det ska vara så svårt att göra något meningsfullt och självständigt med en ny ”Spider-Man”-film.
Om ”Fantastic Four” var en entusiastisk början på färden mot ”Avengers: Doomsday” i december känns det här mest som en lite för lång lunchpaus på en vägkrog där menyn har bleka varianter av dina husmansfavoriter.
Visas på bio från fredag 31 juli.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.