Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
SLUTREPLIK | SKOGSBRUK
Sex tidigare tjänstemän från Naturvårdsverket skriver i en replik på min debattartikel att lösningen på skogens miljöutmaningar är mer myndighetsinflytande, större statlig styrning och ökade resurser till myndigheterna. Där går den verkliga skiljelinjen i svensk skogspolitik. Jag menar att biologisk mångfald bäst värnas genom tydliga spelregler, aktiva naturvårdsinsatser, rätt incitament och förtroende för dem som äger och brukar skogen.
Frågan är inte om biologisk mångfald ska värnas – det är vi överens om. Frågan är hur vi bäst når dit.
Den bredare frågan om skogens enorma roll för samhället – särskilt förnybara klimatlösningar som går hand i hand med samhällets övriga behov – berörs inte i repliken. Det är också symptomatiskt för den ymniga skogsdebatten. Den stannar ofta i bevarandebiologi och rekreation.
Debattörerna återkommer istället till att myndigheterna behöver få en större roll, fler resurser och större möjligheter att begränsa skogsbruket. Däremot diskuteras resultaten av den naturvård som redan sker i det brukade skogslandskapet betydligt mindre.
Det finns också ett märkligt tomrum i debattörernas beskrivning av miljöarbetet i svenskt skogsbruk. Inte med ett ord nämns den omfattande utveckling som skett under de senaste tre decennierna. Frivilliga avsättningar, certifiering, generell naturhänsyn och aktiva naturvårdsåtgärder har vuxit fram genom skogsägarnas och skogsnäringens eget engagemang, samtidigt som produktionen av virke kunnat öka.
Den utvecklingen passar illa in i bilden av att biologisk mångfald endast kan bevaras genom ökad statlig styrning. Svenskt skogsbruk har förändrats i grunden – inte minst tack vare att skogsägare och de som arbetar i näringen tagit ett allt större ansvar för naturvärdena.
Debattörerna hänvisar återkommande till myndigheternas bedömningar, men blandar ihop roller. Myndigheternas uppgift är att ta fram kunskapsunderlag, följa utvecklingen och bidra med expertis. Politikens uppgift är att väga samman olika samhällsmål och skapa de förutsättningar som ger bäst resultat.
Den nya skogspropositionen, som stöddes av nästan alla riksdagens ledamöter, handlar just om att återställa balansen mellan produktionsmålet och miljömålet. Det innebär inte att miljöhänsyn ska minska, utan att båda målen åter ska behandlas som jämställda delar av svensk skogspolitik.
Den avgörande skillnaden mellan våra perspektiv handlar om tillit. Jag har förtroende för att Sveriges skogsägare med tydliga spelregler och rätt incitament både kan och vill förena produktion och naturvård. Debattörerna sätter i stället hela sin tilltro till ökad offentlig styrning.
Helena Lindahl
landsbygdspolitisk talesperson, Centerpartiet