Bengt Nilsson växte upp i Åsljunga i Nordvästra Skåne, gick gymnasiet i Ängelholm, studerade till läkare i Lund, och hittade där tidigt sin specialitet: neurologi. Han disputerade 1976 hos professor Bo Siesjö, vars djurexperimentella laboratorium för studier av syrebristskador i hjärnan var världsledande. De djupa kunskaper Bengt Nilsson fick inom hjärnskadors hjärnans mekanismer vid skada tog han med sig till den kliniska verksamheten vid Neurologiska Kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund där han tjänstgjorde som docent och överläkare under många år. Han kom att vara en brygga mellan klinisk och djurexperimentell hjärnforskning.
Bengt Nilsson var reslig, inte bara fysiskt, utan också som klinikens chefledare under lång tid. Hans ledarskap kom att bestående påverka neurologiska klinikens verksamhet. Han utvecklade den neurologiska teamverksamheten för de stora neurologiska sjukdomarna på ett sätt som blev förebild för andra neurologkliniker i landet. Han utvecklade epilepsiverksamheten och tog initiativ till att etablera ultraljud för halskärlsdiagnostik (som första klinik i Skandinavien). Han var en av initiativtagarna till den svenska lågdos-aspirin-studien publicerad i Lancet 1991 som världens första studie som kunde visa en skyddade effekt mot nya stroke.
Som chef för ett nybildat neurocentrum på 1990-talet verkade Bengt för att fördjupa samarbetet mellan neurologi, neurokirurgi, neurofysiologi och kognitiv medicin, en vision som hade fått stor betydelse för framtiden även när neurocentrum efter några år ombildades till sjukhusdivisioner.
För klinik-kollegiet framstod Bengt Nilsson som ett föredöme, med sitt lugn, värdighet, uppmuntran och stora kliniska och vetenskapliga skicklighet. Han delade frikostigt sin tid, ibland väl frikostigt, vilket visserligen ibland kunde innebära överskridna tidsramar, väntande patienter och personal, och en växande stapel med pappersjournaler som kunde närma sig taket i hans fack - men det var lätt att förlåta för det man fick i utbyte av kontakten med Bengt. Alla personalkategorier kände sig sedda och han var älskad av sina många patienter för sin omtanke och sitt engagemang.
Bengt Nilsson hade breda kulturella intressen och ett livligt socialt umgänge. Vid sin sida hade han under många år hustrun Anna-Lisa, ungdomskärlek sen skoltiden, som gick bort tidigt och lämnade ett stort tomrum. Till stor glädje för Bengt fick han senare en gemenskap med Marianne som följde honom genom den senare delen av ett långt och rikt liv. Regelbunden fysisk aktivitet och en stor vitalitet behöll han fram till de sista åren.
Bengt Nilsson har en framträdande plats i den svenska neurologins historia och han lever kvar i tacksamt minne hos undertecknade kollegor och många andra som hade förmånen att känna honom som nära vän.
Bo Norrving
Olle Lindvall
Magnhild Sandberg
Björn Ryberg
Arne Lindgren
Tobias Cronberg