Den amerikanska influeraren Laura Loomer har varit på besök i Ukraina. Hon huserar långt ut på den politiska högerkanten, brukar pumpa ut Kremlvänligt innehåll och sägs ha president Donald Trumps öra. Men efter att ha intervjuat Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och fått uppleva de flygräder som blivit vardag för det ukrainska folket har hon gjort en helomvändning.
Nu hyllar hon den ukrainska motståndskraften och skriver på X att hon låtit sig luras av den ryska propagandan och ångrar sina tidigare uttalanden: ”I feel like such an asshole.”
Allt fler republikaner i USA tycks ha kommit till liknande insikter. Sent på tisdagen amerikansk tid, efter senator Lindsey Grahams begravning, röstades ett paket med skärpta sanktioner mot Ryssland igenom i senaten, med röstsiffrorna 86 för och 12 emot – i polariseringens USA en ovanligt bred samsyn.
Sanktionspaketet är riktat mot ryska politiker, banker och oligarker men innehåller också möjligheter för presidenten att införa 100-procentiga tullar mot länder som handlar rysk gas och olja. En fin avskedsgåva till Lindsey Graham som varit en av Ukrainas viktigaste försvarare inom det republikanska partiet och var den som tog fram förslaget om hårdare sanktioner.
Och ett viktigt besked för Zelenskyj, som var på plats vid begravningen och innan dess hade ”ett bra möte”, som han beskrev det, med Trump där tillverkning av luftvärnssystemet Patriot diskuterades. Det som Trump under Natotoppmötet i Ankara häromveckan lovade att Ukraina skulle få göra på licens.
Den ukrainska presidentens relation med USA är betydligt bättre nu än i februari i fjol, då han blev utskälld i Ovala rummet av Trump och vicepresident JD Vance. Skiftet är välbehövligt, särskilt som Zelenskyj på hemmaplan haft det tufft på sistone med den häftiga kritikstorm som uppstått sedan han avsatt landets populära försvarsminister.
Trump vill, som Jan Hallenberg vid Utrikespolitiska institutet uttryckte det i Studio Ett (28/7), kunna segla in mot skymningen och säga att han har löst ännu ett krig. På vems villkor spelar mindre roll; Trump tycks heja på den som för dagen ser ut att vinna. Med den senaste tidens framgångsrika ukrainska attacker mot rysk bränslelogistik, inser han att Ukrainas chanser att göra just det har vuxit.
Presidenten måste nu också godkänna sanktionspaketet, vilket det mesta pekar på att han kommer göra. Sedan gäller det att sanktionerna används, så att Ukraina kan bibehålla sitt momentum och tvinga Vladimir Putin till förhandlingar – på ukrainska villkor.
Då måste Zelenskyj fortsätta upprätthålla goda relationer med Trumpadministrationen, särskilt nu efter Lindsey Grahams bortgång. För Trump kan ändra sig snabbt, och har tidigare inte sett några problem med att också lyssna till Putins önskemål:
”Det jag kan konstatera är att det finns ingen amerikansk president efter 1945 som har varit tillnärmelsevis lika förstående mot en rysk eller sovjetisk ledare i sådana här centrala frågor som Trump är … han tycker att de stora grabbarna ska umgås”, påminner Jan Hallenberg.
Men så vill ju Trump också ha något att komma viftande med till dem han lovat att vara hela världens fredsmäklare. Avtalet med Iran ser av allt att döma ut att gå åt skogen. Nu har han chansen att stärka Ukrainas aktier med tuffare sanktioner mot Ryssland.
Så kunde han göra lite nytta för en gångs skull.