Den första novellen i Wera von Essens nya bok ”Mödrar och män” skrevs när författaren var 19 – och den sista skrevs klart så sent som i våras. Med andra ord spänner de över 20 års tid. Det är 20 år av både liv och skrivande. I von Essens fall går dessa två hand i hand.
De flesta novellerna är självbiografiska och teman och historier känns igen från såväl den hyllade ”En debutants dagbok” från 2018 som den likaledes hyllade uppföljaren ”En emigrants dagbok” från 2023. En ung, skrivande kvinna som lider av depression och självskadebeteende lyckas ta sig ur sin situation, och köper en biljett till Brasilien, där hon lever loppan (eller vad man kan kalla det) på behörigt avstånd från såväl mor som moderland. Lägg därtill utlevelse, psykoanalys och andligt sökande i form av katolicism.
Därför blir det desto mer förvirrande när det plötsligt poppar upp en novell vars berättare Sara är en västerländsk kvinna som radikaliserats inom islam och anslutit sig till IS i Syrien med man och barn.
Eller berättaren i den rätt enigmatiska pedofilnovellen ”D” som tycks utgöra en replik på Wera von Essens roman ”Svar till D”.
Det här är en bok som överraskar i positiv mening: som läsare har du ingen aning om vart det ska ta vägen
För den som är inläst på von Essens verk i sin helhet går det således att lägga något slags pussel. Spåra. Rekonstruera. Härleda. Frågan är bara vad detta pusslande har för mening.
Men det ska också sägas att det här är en bok som överraskar i positiv mening: som läsare har du ingen aning om vart det ska ta vägen. Det är verkligen bara att hänga med.
Och den alkoholiserade mor som bara skymtar i bakgrunden i den inledande novellen ”Suicidrisk”, där hon är inne och kommenterar på den tvångsinlagda dotterns blogg när hon druckit några glas vin, träder i den avslutande texten, den fragmentariska titelnovellen ”Mödrar och män”, fram i fullt format.
Det är en fruktansvärd figur som med sitt missbruk, sina lögner och sitt oberäkneliga beteende styr hela familjen med järnhand.
Och som sin magiska motor har novellen draken: ett monster som ständigt måste hållas mätt och belåtet för att inte få några utbrott.
Det är en fruktansvärd figur som med sitt missbruk, sina lögner och sitt oberäkneliga beteende styr hela familjen med järnhand.
För den som själv är missbrukare, mött en missbrukare eller har en missbrukare som närstående, vet att alkoholen, drogerna – eller vad missbruket nu består av – är starkare än det mesta. Kring allt detta ordnar sig familj och nära som en armé av medberoende.
Om detta – och om att bryta sig loss – skriver Wera von Essen gastkramande utifrån några avgörande scener. Det är även denna novell, och den förbjudet sjudande ”Att vara flicka och ha en egen islandshäst” som är den här bokens stora behållning.
Annars skulle jag säga att ”Mödrar och män” är en ojämn och vindlande historia, där jag föredrar att plocka russinen ur kakan.