Nyligen sade regeringen ja till två havsbaserade vindkraftsparker och nej till elva andra. Men ett tillstånd är inget kraftverk: parkerna ska stå klara först 2036 och inget investeringsbeslut är fattat. Samtidigt krymper Sveriges elöverskott och elpriset riskerar att fördubblas.
Kärnkraften har fått kreditgarantier, statliga lån, garanterade elpriser och statligt majoritetsägande. Havsvinden har fått tillstånd och ett ”lycka till”.
Efter fyra år då utbyggnaden av ny elproduktion från förnybara energikällor, framförallt vindkraft, nästan har stått stilla är beskedet ändå välkommet även om det typiskt nog sker två månader före valet.
Regeringen har tidigare beviljat tre havsparker under denna mandatperiod – ingen av dem har börjat byggas. Vattenfall, som fick ja till den ena av de två nya parkerna, konstaterar att ”i dagsläget saknas förutsättningar för investeringar i havsbaserad vindkraft i Sverige”.
Beskedet om de två nya parkerna förändrar inte det som borde oroa alla svenska hushåll: elen är på väg att bli betydligt dyrare.
Svensk el känns inte precis billig – tvärtom. Men mellan pristopparna har priserna varit relativt låga, och jämfört med kontinenten är de fortfarande låga. Både 2024 och 2025 låg genomsnittspriset på drygt 38 öre per kilowattimme.
Den billiga elen vilar på en bräcklig grund: ett stort elöverskott som nu riskerar att försvinna, och det snabbt. Sverige har redan fått en försmak. I januari fördubblades elpriset på den nordiska marknaden jämfört med året innan, och i juni låg priset i södra Sverige 150 procent högre än ett år tidigare. Topparna drevs av kyla, torrlagda vattenmagasin, höga gaspriser och oro i omvärlden – och visar hur känsligt ett elsystem med krympande överskott är.
Elpriset bestäms varje kvart av den dyraste elproduktion som behövs för att täcka efterfrågan. Om Sverige importerar ens en liten mängd dyr gaskraft från Tyskland, får all el samma pris under den kvarten. Elöverskottet – knappt 34 terawattimmar förra året – har fungerat som en stötdämpare som hållit nere priserna. När överskottet minskar sätts priset allt oftare av dyr importerad el.
Två trender driver upp elpriset: ökad elanvändning och för lite ny elproduktion. Hos Svenska kraftnät finns ansökningar om att ansluta drygt 32 gigawatt ny elförbrukning, ungefär dubbelt så mycket som dagens elsystem hanterar. Bara under 2025 kom ansökningar från datacenter på 5 gigawatt. Datacentren är den stora osäkerhetsfaktorn. Till skillnad från ett stålverk, som kan ta ett decennium att bygga, kan ett datacenter stå klart på bara några år. Därför måste den växande efterfrågan mötas med mer elproduktion.
Tidöpartierna satsade så ensidigt på kärnkraft före och efter valet 2022 att det har bromsat den elproduktion som kan byggas ut i tid – den förnybara. Att nya vindkraftverk ändå byggs beror på investeringsbeslut som fattades 2021 och 2022. Därefter har nya beställningar rasat, från 446 megawatt 2024 till under 30 megawatt 2025. Samtidigt har stödet till solel sänkts. Ny kärnkraft kan i bästa fall börja leverera el först i mitten av 2030-talet.
I början av denna mandatperiod lovade regeringen att den skulle vara teknikneutral. Det innebar att staten inte skulle gynna något visst kraftslag, utan behandla olika sätt att producera el lika och låta dem bära sina egna kostnader. Det var bra. Men steg för steg har regeringen byggt upp ett stödsystem enbart för kärnkraft: först kreditgarantier på 400 miljarder kronor, sedan statliga lån och ett garanterat elpris genom differenskontrakt. I juni i år gick staten dessutom in som ägare till 60 procent av bolaget Videberg kraft. På knappt fyra år har regeringen gått från ”marknaden löser detta” till statligt majoritetsägande.
Kärnkraften har fått statliga garantier, förmånliga lån och löften om ett garanterat elpris. Det är också den typen av stöd som bolaget Skyborn, som nu har fått ja till den andra parken, efterfrågar: att staten delar risken, erbjuder förmånliga lån och garanterar ett visst elpris.
Mest oroande är att regeringen har sagt nej till det som nästan alla efterfrågar. I oktober 2025 krävde nio av landets tyngsta organisationer en parlamentarisk energiberedning, utformad efter samma modell som Försvarsberedningen. Bakom kravet stod både arbetsgivare och fack, bland andra Energiföretagen, Teknikföretagen, Jernkontoret, industrigruppen SKGS och IF Metall. Sedan dess har inget hänt. Jacob Wallenberg, ordförande i Svenskt Näringsliv, har talat om behovet av ”ett handslag mellan ledarna”. Trots det har statsminister Ulf Kristersson (M) avfärdat idén under hela mandatperioden och sagt att breda energiöverenskommelser ”blir snömos till slut”.
Valåret 2022 fick kärnkraften stor uppmärksamhet, och kanske tror Kristersson att en konflikt om energin gynnar Tidöpartierna även i höst. Men i frågor som spänner över många mandatperioder – pensionerna, försvaret, elsystemet – behöver politiker från olika partier samarbeta.
Sverige måste samla sig kring en långsiktig och blocköverskridande energipolitik, vare sig det sker genom en bred överenskommelse eller en parlamentarisk beredning.
Billig och stabil el har byggt svensk industri och välfärd i ett sekel – nästa sekel avgörs nu. Det är dags att kroka arm över blockgränsen medan tidsfönstret ännu är öppet. Ge havsvinden lika starkt stöd som kärnkraften har fått.
SKRIBENTEN
Rafael Waters, professor i elektricitetslära och vice ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.