Dörren öppnas innan vi ens hinner ringa på. Britt-Marie Svenonius står redan i hallen i huset. Hon är en aktiv och pigg pensionär med ett rikt liv bakom sig. I hemmet finns bilder och tavlor som på olika sätt berättar om sorg, anhöriga som har gått bort och hur livet fortsätter efter förlusten.
Britt-Marie förklarar att hon är multisjuk, med hörselskada och olika krämpor. Hon är medlem i föreningen Rätten till en värdig död, som driver frågan om att legalisera assisterad dödshjälp i Sverige.
– Jag har ett par gånger strax efter min mans bortgång varit färdig att ta livet av mig. Men man får ju inte hjälp till det, utan man måste lägga sig ute i busken och få med sig lite tabletter, det är för jobbigt, säger Britt-Marie Svenonius.
Hon tycker att frågan bör diskuteras mer i den offentliga debatten. Sverige måste våga tala öppnare om döden.
– Många människor är så rädda för döden. De vågar inte säga ordet död, säger hon.
Man borde ha rätt att själva fatta beslut i livets slutskede, så länge de är beslutskapabla. Även om de inte är dödssjuka, tycker Britt-Marie Svenonius.
I dag är assisterad dödshjälp olaglig i Sverige. I vissa andra länder är det tillåtet, men ofta bara för landets egna medborgare. Schweiz är ett undantag, eftersom även utlänningar i vissa fall kan få tillgång till assisterat döende där.
Enligt henne är första steget att tala om det, i medier, politik och sociala sammanhang. Hon tror att offentliga samtal kan hjälpa människor att hantera döden och prata om den. Hon tycker det är en viktig fråga som man inte borde ignorera.
– Att bete sig som en struts hjälper inte, säger hon.
Britt-Marie Svenonius menar att frågan alltför sällan förs av människor som själva lever nära den och har egen erfarenhet av hur det kan vara.
– Tvinga inte 90-åringar att ligga i tortyrkammaren. För att vara gammal, det är ingen barnlek, säger hon.
Lund har ett universitetssjukhus med stor kunskap och erfarenhet. Enligt Britt-Marie ger en sådan institution goda möjligheter att lyfta frågan om assisterad dödshjälp.
– Man borde ge varje medborgare rätt att själv bestämma. Födelsen kan man inte ge sig på, den råkar vi ut för. Men att dö, det borde vi få bestämma själva, säger Britt-Marie Svenonius.
Britt-Marie Svenonius.
Ålder: 87 år.
Gör: Pensionerad universitetslektor.
Hobby: Allmänt intresserad av allt som har med människor att göra, historia och politik. Aktiv i Gemenskaparna.
Bästa med Lund: Att det är en medeltidsstad och att staden är liten och överskådlig.
Politisk fråga: Varför får vi inte själva bestämma när livet ska ta slut?