Fotbolls-VM slutade sorgligt i förra veckan. De argentinska finalförlorarna kunde inte hålla tillbaka känslorna. Efter slutsignalen gick flera av dem till fysisk attack mot de segrande spanjorerna. Under prisutdelningen vände de ryggen mot guldmedaljörerna.
Symboliken kunde inte vara tydligare 2026. Världens mäktigaste person beter sig som en snorunge. Det var en tidsfråga innan även andra skulle börja göra det.
Nu har beteendet alltså spridit sig till några av världens främsta fotbollsproffs, förebilder för många miljoner ungdomar över hela världen. Föräldrarna ska självklart inte ge upp i uppfostran, men det har inte direkt blivit lättare att lära den uppväxande generationen att visa omdöme, omsorg och ödmjukhet.
Varför ska de bete sig väl när förebilderna inte gör det? Varför ska de lyssna när förebilderna mest gapar? Varför ska de acceptera reglerna när ledarna visar att de är flexibla?
”I praktiken dödar den spelet.”
Därför blev fotbolls-VM också en metafor för den regelbaserade ordningens förfall. USA:s president ringde ett telefonsamtal till arrangören Fifas ordförande. En regel som gällde för alla andra lag lyftes därefter för USA. Efter det var konspirationsteorierna fler än de vackra målen.
Det är så det går när regler och överenskommelser frångås. Det skapar inte bara orättvisa, utan även oreda. Och det gör helheten mindre effektiv och briljant.
Även bråken kring VAR (Video Assistant Referee) bar symbolik. Videokameror hjälpte domaren att granska situationer i efterhand. Det orsakade flera ifrågasatta beslut. Samhället har skapat en teknologi som är fenomenal i att skärskåda så att reglerna följs.
Men i sin perfektion måste den till slut ändå tolkas, och blir då godtycklig. I praktiken dödar den spelet. Spelare och tränare verkade stundtals mer upptagna med att få domarens uppmärksamhet än att spela fotboll.
Det känns igen från hur taxonomi och regelhysteri har tvingat företagen till allt större nagelfarande. Utvecklingen hade säkert ett vällovligt syfte, men resultatet blev något annat. I stället för att fokusera på hur de ska bli mer innovativa och effektiva, har europeiska företag in absurdum behövt bygga ut sina funktioner för regelefterlevnad. Kanske har GDPR varit för företagandet vad VAR är för fotbollen.
Ett liknande mönster ses i hur tekniken har påverkat den mänskliga vardag som formar samhällslivet. Vi lever i en tid med större transparens än någonsin. Information har demokratiserats. Bara ett knapptryck bort har vi tillgång till nästan hela den samlade mänskliga kunskapen. Alla kan bli nyhetsmedier, genom att dokumentera tankar och upplevelser och förmedla dem över hela världen.
Ändå är vi – med rätta – mer misstänksamma än förr. Den teknologi som tillhandahåller dessa fantastiska möjligheter kan också missbrukas. Generativ AI gör att allt kan ifrågasättas. Bubblor i sociala medier leder till radikalisering och polarisering.
Symboliken fortsatte när FIFA-ordföranden Gianni Infantino tidigare i veckan publicerade ett brev som svar på kritiken efter VM-turneringen. Kontroverserna beskrevs som småsaker. Kritikerna ansågs upptagna ”med att plantera hatets frön”.
Brevet var ett gott exempel på så kallad whataboutism (kritiken dribblas bort genom att anklaga motståndaren för liknande fel) och gaslighting (den kritiserade får offret eller den som kritiserar att tvivla på sitt minne, uppfattning och förstånd). Det är sådant beteende som frodas i spåren av den utveckling som beskrivs i inledningen av denna artikel.
”Människor kan och ska ha olika åsikter.”
När regelefterlevnaden sjunker ihop kollapsar snart också samtalet. Även för diskussionen finns det några grundläggande regler som var självklara i alla fall fram tills nyligen: Man håller sig till saken, lyssnar, ljuger inte och visar respekt för sin motståndare.
Människor kan och ska ha olika åsikter, men när de börjar skrika i mun på varandra är steget kort tills de slår varandra. Det för inte samhället framåt. Det skapar bara kaos.
Den svagare parten är det första offret när den regelbaserade ordningen faller. Men snart inser såväl svag som stark att det nog var bättre med regler och rätt. På fotbollsplanen, men ännu mer utanför den.